vitblogg

... går till min vän Henke Sjöberg. Tack för att du ringde och väckte mig två gånger i natt. Först 03.30 och sedan 04.12. Vill bara att du ska veta att jag skyllde allt på Dagbladets mest ohängde reporter när min tandläkare undrade varför jag somnade två gånger under hans behandling.

För övrigt så pågår de livliga diskussioner angående Stefan Ålanders mål mot Hammarby i går. Stefan vann bollen i mittcirkeln och slog sedan en snygg lobb över landslagsmålvakten Rami Shaaban. Ja, så anser i alla fall jag och Henke att det gick till.
Lankan är av en helt annan uppfattning.
Han tycker att Stefan gjorde en miss och träffade bollen med yttersidan så den gick rakt i stället för till vänster. Så här gick vår sms-konversation till:

Lankan: "Såg du yttersidan?"

Jag: "Nej."

Lankan: "Men du är ju full! Han ska chippa bollen till vänster, vinklar foten. Och precis som han gör allt detta så har bollen, bollmongo som han är, rullat iväg en eller två cm extra så Stefan träffar ovännen (bollen) längst upp på stortån, lite, lite till höger. Bollen går straight ahead i stället för till vänster. Sen vart yttersidan börjar på träbenet hans kan man ju diskutera."

Jag: "Du mår ju inte bra."

Lankan: "Jag hoppas du inser allvaret i det här nu och analyserar detta. Annars kan du fan stanna hemma. För hallå! Det är Allsvenskan, GIF (Ganska Inaktuell Fotboll) och Stefan Ålander vi pratar om...

Jag: "Du är ju kanon. Du måste ha skelat med ögonen i går."

Lankan: "Plana precis ut om jag ska vara ärlig. Nu ska man bara se till så man inte hamnar i nån sorts gråzon, den enda zon som för övrigt inte finns på en hockeyrink. Men det var inte där vi var, utan det var fotboll vi pratade om, och bög-GIF. Släpp sargjäveln nu och kom in i matchen och inse att det var världens snespark!"

Ja, ni ser ju. Han är fast övertygad om sin sak.
Förhoppningsvis har han släppt det till helgen när jag dyker upp i Åre.

Fy fan. Vilken helg.
Efter sex veckors nykterhet bestämde jag mig för att det fick vara nog i torsdags. Nu, en tredagars-fylla senare, mår jag sådär. Faktum är att det tog mig tre minuter att formulera föregående mening. Det kanske skvallrar lite om vilket tillstånd jag befinner mig i.

I dag har jag mest suttit och stirrat in i datorskärmen och funderat vad som egentligen hände i helgen.
I torsdags gick jag på casinot med Henke, Lankan och Kjelle. Där mötte vi upp Björn, Riku och Mika. Det blev en hel del grogg och sedan avslutade vi med SM i ginburk på Svenssons. Kom väl hem vid 05-tiden på morgonen och var därmed diskvalificerad från att jobba på fredagen.
Fredagen spenderade jag i stället med att dricka några PRIPPS (!) med brorsan. På kvällen kom Björnberg och Österholm förbi och spelade lite dragspel (det är sant) innan vi gick ner på krogen. Trodde tills i går att jag skötte mig exemplariskt där. Men tydligen så blev jag lite sne efter två flaskor rosé på Oscar. Aj aj.
Lördagen var bisarr. Vaknade till på morgonen och såg att Björnberg låg på golvet nedanför sängen. Mumlade för mig själv att han var en jävla dåre och somnade om igen. En stund senare ringde brorsan och skrek att jag måste leta reda på hans nycklar. Något som tiltade mig oerhört. Men vad ska man göra. Så jag reste mig upp för att leta. Emil var borta. Han låg visst i soffan nu. Eller, jag tyckte i alla fall att det såg ut som honom när jag var uppe och rotade efter nycklarna. Jag hittade i alla fall dem till slut och gick och la mig igen. Då dök Lill-Macke upp och frågade vem fan det var som sov i soffan.
- Emil, svarade jag.
- Näe, sa Macke.
- Men jo, sa jag.
Sedan orkade inte Macke tjafsa något mer och satte sig i stället för att leka med min dator.
En stund senare dök ett okänt ansikte upp i mitt rum.
- Och vem fan är du då, sa Macke lite spontant.
- Jag är ingen, svarade ingen.
Sedan gick han. En stund senare visade det sig att det var en gammal hockeypolare till Henke. Han hade visst följt med brorsan till mig på efterfest. Själv sov jag som en stock. Bra gjort av mig.
Ja, i alla fall så fick jag ännu en briljant idé där på morgonkvisten. Efter att Macke berättat att några av våra polare var i Vemdalen så tog jag beslutet att vi skulle åka. Sagt och gjort. En stund senare satt vi i en hyrbil med ett flak öl och nio sköna skivor. Väl i Vemdalen hade vi det mycket trevligt. Men jag var ju så klart tvungen att avsluta kvällen med en skandal.
För att göra en lång historia kort så kraschade jag och Heders med skotern. Eller kraschade och kraschade. Vi var tre meter från toppen av en svart pist när skotern började luta. Jag slängde mig av och började sms:a samtidigt som Heders försökte rädda skotern. Det gick sådär. Han räddade sitt liv i alla fall när han slängde sig åt sidan när skotern kom studsandes emot honom. En stund senare hittade vi den längst ner i backen. Den såg inte så bra ut. Jag föreslog att vi skulle lämna skiten, men det tyckte inte Heders som på ett mirakulöst sätt lyckades få liv i grejerna.
Skönt. Det hade blivit jobbigt att gå hem.

Annars då?
Jo, jag har blivit utsedd till Veckans personlighet i en annan blogg. Fick ett mail från blogginnehavaren och nu är jag stolt som en tupp. Trodde aldrig att jag skulle bli utsedd till Veckans personlighet av någon. Kanske av mamma. Men det räknas ju inte riktigt eftersom hon är partisk.
Bloggen: http://www.hyschanbyschan.blogg.se/