Ett sätt att slinka
Jag har alltid varit en mästare på att undvika olika saker och ting.
Min gamle hockeytränare ansåg till exempel att jag borde skriva en bok om hur man fuskar med sommarträningen. En bra idé. Men i ärlighetens namn var det inte alltför svårt. Det gällde bara att ha ögonen och öronen med sig.
När tränaren var i närheten gällde det att aldrig släppa honom med blicken. På så sätt behövde jag aldrig ta ut mig i onödan. Det är bra med splitvision.
Hörseln var viktig den med. Efter våra ispass var det nämligen styrketräning på schemat. Då låg jag på läktaren med en Trocadero och kollade på a-lagets träning. Men så fort jag hörde fystränarens klapper med träskorna la jag ifrån mig läsken och gjorde några situps. Några sekunder senare var han borta och jag kunde återgå till att göra ingenting.
Så vad gör man då när man verkligen inte vill skriva den där artikeln man gruvat sig för i tre dagar?
Jo, man skriver ett inlägg i en av världens sämst uppdaterade bloggar.
Pest eller kolera.
Jag valde pesten den här gången. Vet inte riktigt varför det blivit så. Jag antar att jag inte tycker att mitt liv är intressant längre.
Eller så är det istället så att det är för intressant.
Skulle jag berätta hela sanningen om mitt leverne skulle ni skicka mig till sjuans avdelning med blixten.
Och det vill jag ju inte.
Återkommer när jag är i Vegas. Fear and loathing.
Ps. Nej, mamma. Jag har inte börjat med knark. Ds.
Min gamle hockeytränare ansåg till exempel att jag borde skriva en bok om hur man fuskar med sommarträningen. En bra idé. Men i ärlighetens namn var det inte alltför svårt. Det gällde bara att ha ögonen och öronen med sig.
När tränaren var i närheten gällde det att aldrig släppa honom med blicken. På så sätt behövde jag aldrig ta ut mig i onödan. Det är bra med splitvision.
Hörseln var viktig den med. Efter våra ispass var det nämligen styrketräning på schemat. Då låg jag på läktaren med en Trocadero och kollade på a-lagets träning. Men så fort jag hörde fystränarens klapper med träskorna la jag ifrån mig läsken och gjorde några situps. Några sekunder senare var han borta och jag kunde återgå till att göra ingenting.
Så vad gör man då när man verkligen inte vill skriva den där artikeln man gruvat sig för i tre dagar?
Jo, man skriver ett inlägg i en av världens sämst uppdaterade bloggar.
Pest eller kolera.
Jag valde pesten den här gången. Vet inte riktigt varför det blivit så. Jag antar att jag inte tycker att mitt liv är intressant längre.
Eller så är det istället så att det är för intressant.
Skulle jag berätta hela sanningen om mitt leverne skulle ni skicka mig till sjuans avdelning med blixten.
Och det vill jag ju inte.
Återkommer när jag är i Vegas. Fear and loathing.
Ps. Nej, mamma. Jag har inte börjat med knark. Ds.
Men hallon
Det var ett tag sedan sist och som vanligt har jag en hel drös med bra förklaringar:
> Jag hamnade i en jättefylla. 15 dagar av 21 möjliga är inte försvarbart. Men vad ska man göra när dryckesmöjligheterna radar upp sig som ett pärlband? Precis.
> Min dator gick sönder.
> Mitt psyke gick sönder.
> Jag fick en ny dator. Alla lösenord var försvunna. Jag fick tänka jättelänge innan jag kom på det här.
Duger dessa?
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men det sägs ju att en bild säger mer än 1 000 ord.
Här har ni i runda slängar 7 000 ord:
Rille och Peter i Tallinn.
Yours truly i Tallinn. Pin och förkyld.
En tolva Minttu jag råkade sätta i mig på sista april.
Rille i min NordicBet-tröja. Han tyckte tydligen att det var nöten att spela SM i den.
Brillan.
En favorit i repris.
Mannen som gav räksalladen ett suddigt ansikte.
Annars då?
Jo, jag har bland annat lyckats lägga ut två laxar på att få lägenheten städad två gånger under den senaste månaden.
Jag har sagt upp mig från Sundsvalls Nyheter. Slutar den 31 maj. Efter det ska jag bara jobba med att skriva poker för Expressen under juni. Kommer bland annat att spendera en månad i Las Vegas under poker-VM. Om jag lyckas start mitt företag det vill säga. Degen måste in.
I mitten av juli börjar jag på Sport-Expressen och flyttar till Stockholm.
Nästa helg åker jag till Stockholm på Elitloppet.
Efter det väntar troligtvis Cosmopols poker-SM i början av juni.
7 juni ser det ut som att jag och hela Team Heders åker på en pokerkryssning.
> Jag hamnade i en jättefylla. 15 dagar av 21 möjliga är inte försvarbart. Men vad ska man göra när dryckesmöjligheterna radar upp sig som ett pärlband? Precis.
> Min dator gick sönder.
> Mitt psyke gick sönder.
> Jag fick en ny dator. Alla lösenord var försvunna. Jag fick tänka jättelänge innan jag kom på det här.
Duger dessa?
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men det sägs ju att en bild säger mer än 1 000 ord.
Här har ni i runda slängar 7 000 ord:
Rille och Peter i Tallinn.
Yours truly i Tallinn. Pin och förkyld.
En tolva Minttu jag råkade sätta i mig på sista april.
Rille i min NordicBet-tröja. Han tyckte tydligen att det var nöten att spela SM i den.
Brillan.
En favorit i repris.
Mannen som gav räksalladen ett suddigt ansikte.
Annars då?
Jo, jag har bland annat lyckats lägga ut två laxar på att få lägenheten städad två gånger under den senaste månaden.
Jag har sagt upp mig från Sundsvalls Nyheter. Slutar den 31 maj. Efter det ska jag bara jobba med att skriva poker för Expressen under juni. Kommer bland annat att spendera en månad i Las Vegas under poker-VM. Om jag lyckas start mitt företag det vill säga. Degen måste in.
I mitten av juli börjar jag på Sport-Expressen och flyttar till Stockholm.
Nästa helg åker jag till Stockholm på Elitloppet.
Efter det väntar troligtvis Cosmopols poker-SM i början av juni.
7 juni ser det ut som att jag och hela Team Heders åker på en pokerkryssning.
