Hej då ångest!
...TILL TRILLINGAR EFTER ETT FYLLEKNULL MED EN TJEJ HAN KNAPPT KÄNNER!!!
Nu har jag hört allt. Och nästa gång jag vaknar med ångest tror jag den blir lättbotad.
Det finns ju trots allt folk som har vaknat upp med lite större bekymmer.
Hånad
Men i dag gjorde jag comeback efter att Henke Sjöberg tjatat ihjäl sig.
Mina förhoppningar var dock inte allt för stora eftersom Henke enligt egen utsago spelat över 600 matcher den senaste tiden.
Min inställning var att 0-5 var ett hyggligt resultat. Torskade jag med 0-5 skulle jag nästan kunna håna honom för att han bara vann med 5-0.
Det slutade med att jag vann med 3-1. Hahaha.
Snacka om att Sjöberg har ett bräckligt psyke.
HÅNAD!
Den berömda Riverdance-straffen
Foto: Victor Melander
Nordic Light
Jag är fortfarande bakis trots att jag inte drack i går.
Det har nämligen varit en sjuk vecka. Orsaken stavas N-O-R-D-I-C L-I-G-H-T. Eller som vi säger i folkmun: stora pokerveckan i Sundsvall.
Fylla, poker och slagsmål (Hej, Borgmästarn!) i dagarna sju.
Eländet började i måndags och om jag ska vara helt ärlig kommer jag inte ihåg ett dyft från den dagen. Förutom att jag var ENORMT bakfull efter att ha genomfört en svensk klassiker. Det vill säga fylla i dagarna tre. Poker blev det också. Vete fan hur det gick.
På tisdagen vankades det shootout-turnering.
60 spelare. 2 500+200 i inköp. Sex tiomannabord. Två spelare från varje bord fick pengar och gick dessutom vidare till semifinal.
Jag hamnade vid ett ganska svårt bord med bland annat Fredrik Ovebring, Bergan från Ö-vik, två galningar från Piteå och en svårläst Dilba.
Det gick ganska hyggligt ändå. Med tre spelar kvar hade jag 24 000 av de 50 000 som var i spel.
Defilering mot semi?
Man skulle kunna tro det. Men efter att jag gjorde jättemisstaget att syna en all in med K5 mot en halvshort snubbe började raset och jag bubblade till slut.
Blev så kokandes på mig själv att jag åkte hem och la mig och stirrade på tv:n i några timmar innan jag samlat nog med krafter för att åka tillbaka och spela cashgame.
Jag satte mig ner vid ett omahabord och fick genast stifta bekantskap med en viss Olsson från Stockholm. En trevlig kille som blev ännu trevligare med 18 glas vin innanför västen. Han pottade osett mest hela tiden och det är ju alltid kul om man är actiontorsk precis som jag. Det började dock illa. Efter en timmes spel låg jag back 8 000 och funderade som bäst vilken bro jag skulle hoppa från.
Men sen kom vändningen. Från 8k back till 28k plus på ett par timmar. Livet var bra och det enda bekymret jag hade var att Sasse satt med en ännu större stack.
Han är precis lika spelslut som mig och jag visste att det fanns risk att alla pengar skulle ryka om vi hamnade i en pott tillsammans.
Det gjorde vi.
Jag floppade mellanset och han floppade nötfärgdrag och hålstege. Han bettade ut 1 500 på flop, jag slog om till 4 500 och han synade. Kraftig ajajaj-varning med andra ord.
Turn kom ganska blank och jag sköt ut sju lax i potten. Sassa ojade sig en stund och la sig sedan. Tur det. För på rivern (Olsson var all in som vanligt så vi fick se den) hade han satt sin holk och plockat mig på alla pengar.
Innan kvällen var över var jag dock tvungen att skjuta tom i gatorna tre mot ett floppat set i ess. Det gick några laxar där men overall får man vara nöjd med tisdagen.
Dagen efter var det dags för vad jag trodde skulle bli veckans höjdpunkt. Omahaturnering med 1 000 kronor i inköp och fria rebuys under en och en halv timme. Hittade essen i den första handen och dubblade mot Persson från Härnösand. Efter det var det bara att ånga på. Var inne i många potter och rotade och som tur var kom jag ofta ut med den bästa handen eller så fick jag folk att lägga sig.
När rebuyperioden var över satt jag således med en ganska fin stack. Tog det ganska lugnt efter det och plockade bara hem nån pott då och då.
Sen kom Dilba till bordet.
Trevligt på ett sätt eftersom hon är väldigt social och vänlig.
Tråkigt eftersom hon är sjukt aggressiv. Den egenskapen i kombination med att hon nästan aldrig hade spelat omaha tidigare gjorde att det var väldigt jobbigt att spela mot henne. Man visste aldrig vart man stod i handen. Något jag normalt sett brukar vara väldigt bra på att kunna utläsa.
Jag lyckades dock hålla mig från Dilba så gott jag kunde och när vi kom till finalbordet låg jag väl topp tre tillsammans med Dilba och en snubbe från Timrå.
Med fem spelare kvar var vi ITM och jag var garanterad minst 21 lax. Dags att börja spela för segern med andra ord och en stund senare kom potten som skulle make me or brake me.
Jag satt i BB med dryga average i stacken efter att ha förlorat en megapott en stund tidigare när jag varit ute på bluff och fisken inte hade haft vett att vika sitt överpar i damer...
I alla fall. Snubben från Timrå satt i SB och spelade pott. Jag tog syn med A876 och färgdraget i klöver.
Floppen kommer A 10 4 regnbåge. Han checkar och jag trycker på pott-knappen. Syn. Turn kommer klöver 6 som ger mig två par, dubbla holkar och färgdraget. Han checkar. Jag stoppar in och han synar blixt.
Hans hand?
AK32 utan färgdrag. Två röda kungar var hans outs och jag frågar om han skämtar med mig. Det gjorde han inte. Han spelade Texas på ett omahabord och givetvis blev han belönad med en röd kung på river.
Tilt igen – och bilen hem.
Men i stället för att parkera gjorde jag en u-sväng och fann mig en stund senare sittandes på ett omahabord på casinot spelandes cashgame.
Växlade in fem lax och var all in direkt efter att ha skjutit tom i alla gator mot Alma. Otroligt nog la han sig på river med resultatet att jag blev på bra humör.
Resten av kvällen blev mycket trevlig. Kommer speciellt ihåg två potter och båda gångerna var Persson från Härnösand inblandad. Han var nämligen på ett väldigt fint spelhumör då han dagen till ära hade fått ledigt från familjen för lite omahaslask.
Med lite mer än 7 000 i stacken tittar jag ner på AAQ10 en suit på knappen. Persson bettar sin vana trogen pott osett. Tre pers synar bakom och jag vispar givetvis pott. Tillbaka till Persson som slår pott igen – osett! Vi blir tre killar som synar och det är över 28 lax i potten.
Första kortet dealern lägger upp är ett ess och därefter hinner jag inte ens få ont i magen. Inga färgdrag på vare sig flop eller river och det enda stegdraget har jag.
Sammanlagt sitter jag vid bordet i en och en halv timme och kan till slut räkna hem fina 53 000 plus. På ett 20/20-bord. Sickt! som Hasse skulle ha sagt.
Kom i säng runt 04.30 helt utmattad.
Tragiskt nog var jag tvungen att kliva upp redan 09.00 dagen efter eftersom jag var i färd med att sälja lägenheten i Sundsvall. Städade och stuvade undan grejer fram till 14.00 och gav sedan brorsan 1 500 spänn för att han skulle göra resten.
Drog sedan bort på casinot för att spela texasturneringen med 1 000 kronor i inköp och fria rebuys första tre perioderna. Även kallad ”Slasken” bland casinots lokala fiskar.
100 pers kom till start och jag fick en fin inledning efter att jag och Stockholms-Olsson spelat all in osett de två första händerna.
Fortsatte därefter att bygga stack och vann en megapott med essen mot Laszlos nior strax efter att rebuyperioden var över. På blindsen 100-200 höjde han till 600 i tidig position. Jag satt på knappen och slog om till 2 400. Syn. Flop 10 4 2 med två spader. Laszlo checkade. Jag bettade 4 000 och han stoppade in med sina nior.
En tacker!
Efter det rullade det på bra. Drog bland annat ut Strumpan styggt i en pott när vi var typ 15 pers kvar.
Jag höjde till 2 500 (blinds 400-800) med A9 off på knappen och han synade.
Flop Q J 9 med två klöver. Jag bettar 4 000 och han synar.
Turn J. Jag bettar 8 000 och han stoppar in drygt 24 000 tot. Jag funderar ett tag eftersom jag och Strumpan har en historia. Han hatar att jag jämt är ute och vevar och brukar vilja sätta ner foten. Räknar markerna och inser att jag har dubbla average kvar om jag synar och torskar. Fuck it, tänker jag och stoppar in. Strumpan vecklar fram 10 8 för floppad stege. Ajajaj, tänker jag och skriker att det finns outs! Mycket rättvist kommer det således en knekt på river och jag vinner jättepotten. Hihihi.
Därefter är det bara en defilering till finalbordet.
Väl där hamnar jag mycket dåligt till. Efter mig sitter i tur och ordning Tomas Alenius, Henke (som har näst störst stack), Sasse och Tiger19.
Tilt!
Men jag tar det lugnt och spelar inte allt för många händer.
Med fem spelare kvar hittar jag AJ i big blind samtidigt som Henke går all in direkt efter att ha förlorat en ganska stor pott tidigare.
Han har gått in med alla typer av ess tidigare under finalbordet så jag tar synen. Han suckar och vecklar fram A7. Tack för kaffet! Näste man att åka blir Tiger19 och vi är 3 kvar. Jag, Sasse och Mats Jönsson. Mats drar sedan ut Sasse i en stor pott med A4 mot A10 när han hittar stegen på rivern.
Vi tar en liten paus och kommer överens om att tvåan får 130 lax och ettan resten som är drygt 155 000. Han har lite mer marker än mig och inledningsvis är jag nere i en rejäl brygga efter att grävt den ena 7-4:an efter den andra.
Men till slut börjar jag hitta lite höga kort och stoppar in efter några av hans raise. Får in degen bra varje gång utom den sista. Men då är han redan nere på så få marker att det inte spelar någon roll. Speciellt inte då jag råkar köpa ut!
Därmed är jag först till två drakar i Nordic Lights historia.
En merit jag är ganska stolt över även om min första drake som jag vann för två år sedan i omahan ligger sänkt i hamnen utanför casinot. Den hamnade där efter ett osant halvår med bara bad beats och dumma beslut.
Vi får se hur det blir med den här...
Fredagen gick sedan i festens tecken. Det kombinerat med 50/50 omaha blev inte så bra. Det blev väl inte jättedyrt. Men man kan väl säga att de fyra flaskorna Amarone för 1 100 styck och mina tolv Kaffe Dagge på Oscar kändes som piss i Missisippi dagen efter. Sjukt nog kändes de till och med välinvesterade...
Men ni behöver inte oroa er. Efter den här veckan hade jag råd att lägga en liten 25-ribba.
Man vänjer sig
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Mer än att jag är stum av beundran.
Kjell Höglund, gott folk. Kjell "Fucking" Höglund.
Jag har lyssnat en hel del på honom till och från och alltid tyckt att den här låten varit briljant. Nu har jag hittat videon också.
Textraden "...så blir det fredag i alla fall. Man super lite håglöst..." är så genial. Jag har alltid tyckt att Gurkan varit kungen av bitterhet. Men om vi ska vara ärliga så får han inte ens knyta Kjelles skosnören.
Heja Telia!
Man tackar!
Men vad ska man göra? Jag måste få mina fakturor specificerade för att få igen deg av min arbetsgivare. Har aldrig orkat bry mig tidigare, men den senaste tiden har det blivit lite väl många samtal till Ryssland och Nordamerika för att jag ska orka betala dem själv.
En tumregel jag lever efter är att man bör kolla upp vad som gått snett när månadsfakturorna från Telia överstiger tre laxar.
Vuxet av mig (imo).
En dödlig kombo
Nej, jag snackar inte om metaafetamin och djävulsdyrkan (det testade jag redan 1989. Ingen big deal),
Kombinationen som drabbat mig är mycket värre. Det är så allvarligt att jag nu testar att avdramatisera det hela med en gåta:
Vad får man om man klonar en tidsoptimist med en slösaktig jävel?
Precis. Yours truly!
Ett faktum som ställer till det eftersom det inte direkt är gratis att åka taxi. Måste kolla hur vi ska lösa det här med min gode vän och revisor Benny Blingbling. Vi kanske kan koka ihop någon bra idé som gör att vi kan dricka upp moms- och skattepengarna som ligger och morrar på mitt företagskonto. Skattepengarna i alla fall. De borde vi kunna kvitta mot alla taxikvitton? Har hört att momsen är en motherfucker att komma undan.
Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Jag är numera expert när det kommer till olika taxibolag och taxichaufförstyper.
Här är mina favoriter:
1) Chaufförer som har en stor yrkesstolthet. De försöker inte blåsa en och de hittar alltid den bästa vägen.
2) Gubbar som håller käften och hittar dit jag ska.
3) Gubbar som småsurrar lite - men fortfarande hittar dit jag ska.
Tyvärr finns det fler varianter av asen till taxichaffisar:
1) Alla jävlar som satt det i system att köra så sakta de bara kan. I går natt var det inte en kotte på vägen, men trots det envisades min chaffis att köra tio kilometer under hastighetsbegränsningen. Jag höll på att baxna! Hemfärden tog nu en kvart i stället för sju-åtta minuter. På det tjänade fåntratten drygt 30 kronor mer än de chaffisar som försöker ta en hem så fort som möjligt. Är det verkligen värt det? Din åsna.
2) Grisen som körde mig i förrgår. Jag har säkert åkt taxi från hemmet till Expressen runt 50 gånger i år. I förrgår lyckades idioten som körde mig hitta en helt ny väg som jag aldrig åkt tidigare. Det roliga är att jag ropade från baksätet när han låg i fel fil och var på väg mot Gullmarsplan. "Byt fil! Vi ska åka via Hornstull", skrek jag. Men inte då. Han låtsades inte höra. Vilket fick mig att koka en aning. När jag förklarade för honom att jag åkt taxi till jobbet en miljon gånger och att han var den förste som tog den här vägen så skämdes han så mycket att han stängde av taxametern så fort vi kom in på Kungsholmen.
3) De som luktar på tok för mycket svett.
4) De som inte hittar.
5) IDIOTERNA som slår på taxametern innan man hunnit sätta sig i bilen. Sjukt! Och då snackar jag inte om de tillfällen då jag beställt taxin i förväg och är tio minuter sen till den. Då har de all rätt att slå på taxametern. Men de ska ge fan i att göra det de gånger jag fått stå och väntat på dem.
Nu blev det lite mycket neg kanske.
Men politisk korrekt som jag är listar jag även de varianter av mig som är de sämsta taxikunderna:
1) Mitt alter ego Sprit-Sven när han druckit tre helrör på förfesten.
2) Senast jag blev rullad i tjära och fjädrar (Klondyke 1912).
3) Efter 19 Kaffe Dagge på Oscar.
Besök
Enjoy!
Ps. Det är Henke som är den långhåriga. Ds.
EPT nästa!
I have registered to play in the PokerStars World Blogger Championship of Online Poker!
The WBCOOP is an online Poker tournament open to all Bloggers.
Registration code: 719691
Det sunda livet har sina baksidor
Jag hade ett konstigt tryck över bröstet när jag gick och la mig i går kväll.
Men bli nu inte orolig lilla mamma. Det är bara lungorna som jävlas. De har tillfrisknat en aning på slutet eftersom det blivit lite puffande den senaste tiden. Det är nämligen svårt att få in tillräckligt med kvalitetsrökning när man är nykter.
Sist jag rökte blev jag till och med tvingad. Av Gurkan. Som hade ställt till med en glöggfylla framför datorn på hemmaplan. Således blev han röksugen. Men han vägrade röka ensam eftersom han tyckte det var smutsigt. Det slutade med att jag fick leta reda på en cigg-paket i en gammal kavaj och ringa upp honom med ett videosamtal så att han såg att jag också rökte.
Men sedan dess har det som sagt varit dåligt på puffningsfronten.
Så nu är lungorna så där lagom stöddiga och ställer till med besvär i form av en olustig känsla i bröstkorgen. Min första tanke var att visa dem vem som bestämmer. Så jag sprang bort till Seven Eleven och införskaffade ett paket röda Prince. Här skulle det rökas så det stod härliga till. Efter sju raka taggar gav lungorna upp, viftade med den vita flaggan och la sig på rygg.
Nej, jag skämtar bara. Rökte endast fem cigaretter. Om jag hade rökt sju hade jag varit död vid det här laget fattar ni väl?
Nej, jag skämtar bara. Igen. Rökte inte en enda. Seven Eleven ligger inte ens i närheten. Vi hade en butik som hette Ica Nånting här bredvid. Men den gick i konkurs. Så ska jag ha ciggisar får jag ta raska foten hela vägen till Gullmarsplan och det finns ingen större risk att jag skulle inleda ett sånt projekt.
Däremot så kom jag att tänka på en rolig historia.
Det är nämligen så här att min kusin har en gammal kompis som vi kan kalla för Pål. De träffas inte så ofta men då och då dyker Pål upp på ett oannonserat besök. Sist han var där satt han i en timme och beklagade sig över sin magsår. Problemen låg tydligen i att han drack på tok för mycket kaffe.
En stund senare kom min kusins tjej - som inte hade hört klagosången - in i vardagsrummet och frågade om de ville ha lite kaffe.
- Ja, jag kan ta lite. Men det är nog inte så bra om Pål dricker, sa min kusin.
Pål:
- Äh, gör lite kaffe till mig också. Jag måste visa magen vem som bestämmer!
På äldre dar har Pål gått och blivit Sverigedemokraternas starke man i metropolen Timrå. Go figure.
Heders.G
Varför det blev Heders.G och inte HedersGurra har jag ingen aning om. Kanske kunde han inte stava till HedersGurra eller så var han helt enkelt för lat för att göra det. Eller så är det helt enkelt Svenska Spel som reseverat namnet lagom till min debut som Månadens Pokerprofil på siten.
Det senare alternativet ställer jag mig dock frågande till. Hur skulle det se ut egentligen? Med en gästprofil som förlöjligar folks intelligens i chatten och ständigt är all in? Snacka om badwill för den svenska staten.
Skitsamma.
Jag svävade iväg lite där. Det var ju min fakenickande polare jag skulle berätta om.
Vi kan kalla honom Bengt Hansson. En man i sina bästa år som aldrig upplevt en motgång i sitt liv. Han föddes med en silversked i munnen och sedan dess har det bara gått spikrakt uppåt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på hans tur. Men jag kan försöka:
* Han har bland annat vunnit 140 000 kronor på Keno.
* Över en miljon på trav.
* Fyra raka rövare på bilbingon i Kovland.
* Dessutom är han den ende man i Sundsvalls historia som vunnit två raka coinflips mot Stephen Häggbom.
Och nu har han alltså lyckats med konststycket att skapa det mest medriggade kontot i Svenska Spels historia. Jag fattar inte riktigt hur han ska kunna torska med det. Jag har ju byggt upp en viss image under åren som Pokersveriges största tomte.
Jag är killen som gillar att skjuta tom i gatorna tre. Killen som folk synar ner med Q-hög. Killen som slår om bara för att han gillar att få folk på kokning.
Det har kostat en del.
Så här på äldre dar hade jag tänkt luta mig tillbaka och börja spela tight. Skörda frukterna helt enkelt.
Jag antar att gamle Bengt inte vill bli stående kvar på perrongen när mitt framgångståg börjar rulla. Så därför har han alltså skapat ett konto med mitt smeknamn. Fult gjort. Men fiffigt också. Det måste jag ge honom.
Förhoppningsvis ger det resultat snart så han kan kliva upp i nivå.
Det är inte bra om folk tror att jag spelar 0,5-1 PLO på Svenska Spel.
Blir så jobbigt med alla tiggarbrev.
Yppdejt
Innelistan:
Mazariner (ny)
Stuvade makaroner och korv
Ishockey
ABBA
Utelistan:
Alkohol
Finanskrisen
Pannkakor
Gyllene Tider
Per Gessle
Gurkan i hårdträning
På allmän begäran
Legenden Tony Decker spelar black jack.
Vad gör man när tjat inte biter?
Jag har ett djävulskt dilemma i detta nu. Sitter med Lill-Macke nere på pokerklubben och försöker övertyga honom att det är läge att dricka en öl eller två. Kanske 14. Men det får vi ta senare i så fall. Just nu är det primära att knuffa honom över kanten så det kan bli fritt fall senare i kväll.
Problemet är bara att Macke vägrar. Trots att han drack en starköl till middagen på Blå-Kina.
Men skam den som ger sig.
Jag har fram till nu försökt tjata i honom en öl och det har bevisligen inte fungerat. Inte ens då jag öppnade en egen öl och svepte den dansandes med partymusik i bakgrunden.
Sitter i skrivande stund och funderar på nästa drag. Funderade ett tag på att köra tvärtom-metoden och förbjuda Macke att dricka. Men det sprack när jag kom på att han inte var 14 år längre.
Några tips?
En usel vinnare
Jag har just insett att jag är en sjukt dålig förlorare. Det var jag inte förut. Förr i tiden kunde jag rycka på axlarna och gå vidare. Det kan jag inte längre.
Jag brinner istället.
Det är lite pinsamt. Man vad ska man göra? Om jag ska vara ärlig så är jag nästan lite stolt över det. Jag har gett bort för mycket pengar i poker eftersom jag inte brytt mig när det varit små inköp och jag har torskat för många matcher i allehanda sporter då viljan att vinna inte har varit tillräckligt stor.
Men på äldre dar är det annorlunda. Man kanske skulle kunna säga att jag mognat. Det känns emellertid helt precis tvärtom.
Man ser ju ut som en idiot när man kastar saker bara för att man förlorat en match i Alfapet (har i och för sig inte hänt, men ni fattar).
I går lyckades Rille besegra mig i en seriematch på vetgirig.nu. Han hade aldrig tidigare slagit mig så det var väl okej. Välkommen in i matchen liksom. Men jag kokade ändå. Inte för att han vann, utan sättet han gjorde det på. De slumpade frågorna var så sjuka att han omöjligt kunde ha vetat svaren. Således gissade han som en idiot och han lyckades bra. Sex av tio rätt. Jag fick fyra. Grattis. Din fitta.
När han sedan vägrade erkänna att han gissade på de flesta av frågorna var kortslutningen ett faktum. Jag skrek att det var komplett omöjligt att han visste någonting om sydeuropeiska konstutställningar och afrikanska växter eftersom han bott i en koja under de senaste tre åren. Sedan sa jag inte ett ord på en halvtimme.
När ångan hade lagt sig var det dags för en Alfapet-match mot Gurkan. Även här gick det orm. Till en början i alla fall. Jag klagade allt vad jag kunde på Gurkans tråkiga spelstil. "Defensiv-specialisten" kallade jag honom för och påpekade mer än en gång hur jävla tråkigt det var att spela Alfapet med någon som blockerar alla möjligheter genom att lägga ut korta ord som OJ, AJ och KUK.
Min plan lyckades till slut. Jag fick Gurkan att skämmas lite och öppna upp sig. Då satte jag in nådastöten och gick från ett knappt underläge till ett förkrossande överläge. Då började jag jävlas och le åt Gurkans håll efter varje ord jag lagt bara för att få honom på kokning. Sedan bestämde jag mig för att förstöra spelbrädan precis på samma sätt som han gjorde tidigare. Det slutade med att Gurk stängde ner sidan och svor att han aldrig skulle spela Alfapet med mig igen.
Det verkar således som att jag är världens sämsta vinnare också. Det är inget jag är stolt över. Men bland kompisar måste man väl kunna få jävlas lite? Eller?
När jag spelar livepoker bland främlingar sköter jag mig exemplariskt. Inte ens ett leende när jag vinner en jättepott. Och inte en elak kommentar när jag blivit utdragen av en hålpipa i ett viktigt läge.
Jag antar att det är bättre att behandla sina vänner som skit.
Utmanad
Jag har blivit utmanad av Curly. Tydligen så vill hon att jag ska skriva sex udda fakta om mig själv. Men eftersom jag är så jävla cool så bjuder jag på sju:
1) Jag är extremt lat. Till exempel: Det finns inget jag hatar mer än reklam som ligger och skräpar innanför dörren. Men trots det har jag inte lyckats göra något åt det. Jag har försökt fixa en "Nej tack till reklam-skylt" i tre år nu, men det tycks alltid spricka på något sätt. Trots att jag tänkt göra det varje dag 34 månader i sträck.
2) Under det senaste halvåret har jag lagt ut 5 000 kronor på att få min lägenhet på 49 kvadrat städad.
3) Jag är en aning morgontrött. Faktum är att jag lyckats sova över eftermiddagspasset på jobbet en gång. Jag skulle egentligen börja 15.00 men det sprack när jag vaknade klockan 17.00 med 38 missade samtal och 14 nya sms.
4) Jag har vunnit miljoner på poker.
5) Jag har förlorat miljoner på poker. Som tur är var det inte mina pengar, hehe.
6) När jag är bakfull är det i princip omöjligt att få tag i mig. Jag svarar kanske på ett eller två samtal varje söndag. Jag orkar inte prata helt enkelt. Såvida jag inte misstänker att den som ringer har något riktigt vettigt att säga.
7) Jag är fullkomligt dum i huvudet.
Nu ska jag utmana tre andra. Grattis rilleg, Gurkan och Lill-Håkan.
Otiltbar?
1) Ett vanligt arbete är för losers.
2) Mentholcigg är nöten.
3) Det är helt omöjligt att få Joakim Kjellbom på ånga.
Vi är väl inte helt överens om de här tre punkterna. De två första faller på sin egen orimlighet. Den tredje har jag nu lyckats med.
Det började med att jag skickade ett mms till Jocke föreställande en bild av honom när han röker två cigg samtidigt utanför Oscar. Sedan inleddes följande msn-konversation:
Bommen säger: (16.54.35)
vart har du fått den där ifrån
Gurra (Sthlm) säger: (16.54.43)
hahahaha
Gurra (Sthlm) säger: (16.57.01)
för 3 mjöldukar skickar jag den inte vidare
Bommen säger: (16.57.41)
lol, ja jag är ju verkligen hett nyhetsstoff för expressen
Bommen säger: (16.57.51)
basketen e ju skitstor i sverige
Gurra (Sthlm) säger: (16.58.00)
jag kan göra mycket skada
Gurra (Sthlm) säger: (16.58.08)
publicera på alla basketforum osv
Bommen säger: (16.58.10)
hehe, sant
Bommen säger: (16.58.28)
bommens försäsongsträning
Bommen säger: (16.58.31)
vart var d där?
Bommen säger: (16.58.35)
kommer inte ihåg
Gurra (Sthlm) säger: (16.58.36)
utanför oscar
Bommen säger: (16.58.43)
aha, bra me 2 cigg endast
Gurra (Sthlm) säger: (16.58.47)
ja, haha
Bommen säger: (16.58.48)
var d innan vi gick in?
Gurra (Sthlm) säger: (16.58.51)
ja
Bommen säger: (16.59.05)
när gick ja hem
Gurra (Sthlm) säger: (16.59.12)
ingen aning
Bommen säger: (16.59.20)
svga minnen, skulle ha passat shotsen på svensson
Bommen säger: (16.59.28)
vart rikspin
Gurra (Sthlm) säger: (16.59.30)
antagligen så gick du hem samtidigt som alla andra mjukisar
Gurra (Sthlm) säger: (16.59.34)
runt 01
Gurra (Sthlm) säger: (16.59.46)
så går det när man inte kan dricka shots
Bommen säger: (17.00.03)
men vart få shots va?
Bommen säger: (17.00.22)
spydde ju innan vi gick dit
Gurra (Sthlm) säger: (17.00.29)
troligt
Gurra (Sthlm) säger: (17.00.44)
är väl bara erkänna att du inte tål sprit
Gurra (Sthlm) säger: (17.00.47)
inget fel med det
Bommen säger: (17.00.51)
på förfesten spydde ja efter fernet
Gurra (Sthlm) säger: (17.01.16)
det finns många andra som inte tål shots... typ Elton John, Prince och Lisa, 14 år
Bommen säger: (17.02.02)
vi skall ta ett rikktigt race nästa gång vi ses
Bommen säger: (17.02.04)
o starta samtidigt
Bommen säger: (17.02.12)
tilta mig inte nu
Bommen säger: (17.02.15)
spelar poker'
Kom inte på någon riktigt bra rubrik
Elitloppet
Vi åkte ner till Stockholm redan på torsdagen för att försöka lugga den lokala pokereliten på lite pengar. Det gick sådär skulle man kunna säga. Planen var att vinna mellan tio och tjugo lappar så man slapp spendera sina egna surt förvärvade slantar på Solvalla och Undici. Men det gick käpprätt åt helvete. Jag var megaback redan innan helgen hade börjat och inte blev det bättre med tiden heller.
Jag hade dock ruskigt roligt och ska inte klaga. Det var säkert någon som backade mer än mig. Rätt åt honom i så fall.
Lite bilder:
Smalare än Thord lirade på Undici.
Micke och Mange på Café Opera. Tror jag.
Jonsson. Som vanligt på bra humör när det vankas rosévin.
Ekan och Hasse på Solvalla.
Where The Action Is
Så var det då äntligen dags för sommarens höjdpunkt. Jag åkte främst till Stockholm för att se Dirty Pretty Things uppträda. Fast jag ska inte sticka under stol med att jag gärna ville se Foo Fighters, Johnossi och The Hives också. Framför allt The Hives imponerade. Jävlar i min låda vad bra de var. Min förhoppning är att jag blir lika cool som Howlin' Pelle när jag blir stor.
Lite bilder:
11.09: Micke och en flaska Minttu.
Micke, Lill-Håkan och brorsan.
Jag. I konkurrentens kläder. Aj aj.
Jocke och Lill-Håkan myser till det i väntan på Dirty Pretty Things.
Dirty Pretty Things.
Gissa åldern? Hur som helst så lyckades han tjata åt sig en tagg.
Det var ett ruskigt bra drag på The Hives.
Midsommar
Om sanningen ska fram så såg jag inte fram emot Midsommarafton allt för mycket. Men precis som vanligt så var det ganska skoj ändå. Vi var ett gäng som höll till ute i Tunbyn och vi hade det riktigt trevligt även om mitt lag fick stryk i kubb (FUCK). Sent på kvällen kom Jim och hämtade mig och brorsan så vi kunde hälsa på Lundbergs, Bengtssons, Lansinks och alla andra ute i Pråmviken.
Midsommardagen inleddes givetvis med en redig bakfylla och om sanningen ska fram så tänkte jag hålla mig inne under hela dagen. Men de planerna gick i stöpet i samma stund som Macke och Jim dundrade in i min lägenhet och förkunnade att vi skulle dra ut till ett ställe som kallas för Villa Vacker. Jag och Macke åkte med Mimmi några timmar innan de andra och det skulle visa sig att det var ett riktigt guldgäng vi fick förmånen att umgås med där ute i Matfors (?). Annika bjöd på en fantastiskt god trerättersmiddag och skämten haglade både från höger och vänster. Det var längesen jag hade så roligt och jag hoppas verkligen på en repris någon gång framöver.
Ett sätt att slinka
Min gamle hockeytränare ansåg till exempel att jag borde skriva en bok om hur man fuskar med sommarträningen. En bra idé. Men i ärlighetens namn var det inte alltför svårt. Det gällde bara att ha ögonen och öronen med sig.
När tränaren var i närheten gällde det att aldrig släppa honom med blicken. På så sätt behövde jag aldrig ta ut mig i onödan. Det är bra med splitvision.
Hörseln var viktig den med. Efter våra ispass var det nämligen styrketräning på schemat. Då låg jag på läktaren med en Trocadero och kollade på a-lagets träning. Men så fort jag hörde fystränarens klapper med träskorna la jag ifrån mig läsken och gjorde några situps. Några sekunder senare var han borta och jag kunde återgå till att göra ingenting.
Så vad gör man då när man verkligen inte vill skriva den där artikeln man gruvat sig för i tre dagar?
Jo, man skriver ett inlägg i en av världens sämst uppdaterade bloggar.
Pest eller kolera.
Jag valde pesten den här gången. Vet inte riktigt varför det blivit så. Jag antar att jag inte tycker att mitt liv är intressant längre.
Eller så är det istället så att det är för intressant.
Skulle jag berätta hela sanningen om mitt leverne skulle ni skicka mig till sjuans avdelning med blixten.
Och det vill jag ju inte.
Återkommer när jag är i Vegas. Fear and loathing.
Ps. Nej, mamma. Jag har inte börjat med knark. Ds.
