vitblogg

En och en halv timme.
Så länge var jag nykter under min vistelse i Tallinn. Ganska bra jobbat med tanke på att jag landade i tisdags och kom hem i går. Det är väl bara att inse att man är torsk på allt som är roligt. Och när man umgås med bekymmerslösa pokerspelare är det mesta skoj.

Tisdagen i Tallinn inleddes med vinlunch på Bocca, som enligt Peter Eichhardt är Estlands finaste restaurang. Sedan bar det ner på det Stora torget där mer vin inmundigades.
Så när klockan var 18.00 och det var dags för omaha-SM var vi rejält runda under fossingarna. Jag hamnade vid samma bord som Magnus Petersson (vinnare av EPT Köpenhamn), Christer Johansson (vinnare av WPT i Paris) och Micke Norinder (flera stora finalbord). Med andra ord ett hyfsat svårt sällskap.
Tycker dock att jag skötte mig rätt bra även om det började dåligt när jag lyckades göra en hjältesyn när Micke Norinder ställde in sina poletter i en stor pott. Men vad hjälpte det när han klonkade sin stege på river? Så istället för chiplead i turneringen fick jag göra en rebuy för 600 euro. För den slanten fick jag 5 000 marker som jag efter mycket möda och besvär lyckades jobba upp till 23 000 när nästa stora pott inträffade. Och även denna gång var det Norinder och jag som var inne och vevade. Han med floppat set och jag med floppat nötfärgdrag + två par. All deg åkte i alla fall in och jag kunde naturligtvis inte köpa ut. God natt.

Onsdagen började på samma sätt som tisdagen. Vinfrukost (sov länge) på Bocca med Eichhardt och Frej. Två flaskor vitt. Torget igen. Rille och Thojan möter upp. Öl. Cashgame. Nattklubb. Sova.

Sedan var det då dags för resans stora mål. SM i texas med över 300 deltagare. Det strulade dock ihop sig direkt då jag, Rille, Thojan, Peter, Frej och Ken satt lite väl länge på lunchen och missade en och en halv timme av turneringen. Väl där gick det dock jävligt bra till en början. Jag och Frej hamnade på samma bord. Och det var ett riktigt bra sådant. Alla utom vi var ultratighta så vi kunde plocka hem mycket potter i början och skaffa oss en trygg markerstapel.
Sedan bröts vårt bord och jag hamnade vid samma bord som galningen Ghena Dawoud. Han spelar ungefär dubbelt så aggressivt som mig och då fattar ni att det kan bli struligt. Men det var inte mot honom jag tappade mina marker. Nej, jag gav bort dem till en kille som var duktig nog att köpa ut min ess-dam med sin ess-tio. Detta efter att han ställt in alla sina poletter före floppen trots att han hade över 300 big blinds (när man börjar tappa ner mot 10-15 BB kan man börja fundera på att stoppa in med sådana händer).
Men jag åkte inte ut efter den potten. Hade runt 8 000 kvar av de 10 000 vi startade turneringen med. Hamnade dock på en aning ånga efter den potten och donkade ut mig ur turneringen med 8 5 i hjärter mot AA.
Avslutade kvällen med en monumental fylla. Det vet jag eftersom jag inte kommer ihåg vart vi gick efter turneringen. Hem gick jag i alla fall inte. Sjukt. Nu blev jag less. Måste fundera lite till. Spelade cashgame i alla fall. Plussade också. Tror fan jag gick till hotellet efter det.

Fredag. Vinfrukost på Bocca. Öl och drinkar intill en park. Byta om. Cashgame. Middag på Bocca. Stor pokerfest på Club Privé (nej, det var ingen porrklubb). Blev rätt kanon. Det kunde jag konstatera efter att Niclas Lundqvist berättat om vår sms-konversation. Så här var det: efter att vi ätit middag tillsammans drog han på en annan nattklubb. Några timmar senare skrev han ett sms till mig: "Var är du? Vi saknar dig på Bon Bon." Mitt svar: "Tallinn."
Snacka om att vara helt borta.

Lördagen inleddes i ångestens tecken. Efter fyra dagars hård fylla mådde man inte bra. När sedan Rille och Thojan bestämde sig för att ta flyget hem hade jag gråten i halsen. Men efter en middag med Gurre så kändes det bättre. Sedan tillbringade vi natten med Sviten-Bengan, Ovebring, några öl och ett längre parti kinapoker.

Så nu vet ni vad det är för fel på mig om jag kommer fram och ger en omotiverad kram på stan och vägrar släppa.