Hej då ångest!

Kalle på jobbet berättade just en av de sjukaste historier jag har hört. Tydligen så fick hans polare avbryta lumpen för att han skulle bli farsa...






...TILL TRILLINGAR EFTER ETT FYLLEKNULL MED EN TJEJ HAN KNAPPT KÄNNER!!!





Nu har jag hört allt. Och nästa gång jag vaknar med ångest tror jag den blir lättbotad.
Det finns ju trots allt folk som har vaknat upp med lite större bekymmer.

Hånad

Senast jag spelade NHL09 på Xbox var väl för ett halvår sedan och då fick jag storstryk av Anton. Om sanningen ska fram så fick jag så mycket spö att jag inte ens orkat spela sedan dess.
Men i dag gjorde jag comeback efter att Henke Sjöberg tjatat ihjäl sig.
Mina förhoppningar var dock inte allt för stora eftersom Henke enligt egen utsago spelat över 600 matcher den senaste tiden.
Min inställning var att 0-5 var ett hyggligt resultat. Torskade jag med 0-5 skulle jag nästan kunna håna honom för att han bara vann med 5-0.
Det slutade med att jag vann med 3-1. Hahaha.
Snacka om att Sjöberg har ett bräckligt psyke.
HÅNAD!



Den berömda Riverdance-straffen

Så här gick det till när Media-SM i innebandy avgjordes. Observera fotarbetet.

 
Foto: Victor Melander

Nordic Light

Det är söndag och man är så här lagom slagen som man brukar vara på söndagar.
Jag är fortfarande bakis trots att jag inte drack i går.
Det har nämligen varit en sjuk vecka. Orsaken stavas N-O-R-D-I-C L-I-G-H-T. Eller som vi säger i folkmun: stora pokerveckan i Sundsvall.
Fylla, poker och slagsmål (Hej, Borgmästarn!) i dagarna sju.

Eländet började i måndags och om jag ska vara helt ärlig kommer jag inte ihåg ett dyft från den dagen. Förutom att jag var ENORMT bakfull efter att ha genomfört en svensk klassiker. Det vill säga fylla i dagarna tre. Poker blev det också. Vete fan hur det gick.

På tisdagen vankades det shootout-turnering.
60 spelare. 2 500+200 i inköp. Sex tiomannabord. Två spelare från varje bord fick pengar och gick dessutom vidare till semifinal.
Jag hamnade vid ett ganska svårt bord med bland annat Fredrik Ovebring, Bergan från Ö-vik, två galningar från Piteå och en svårläst Dilba.
Det gick ganska hyggligt ändå. Med tre spelar kvar hade jag 24 000 av de 50 000 som var i spel.
Defilering mot semi?
Man skulle kunna tro det. Men efter att jag gjorde jättemisstaget att syna en all in med K5 mot en halvshort snubbe började raset och jag bubblade till slut.

Blev så kokandes på mig själv att jag åkte hem och la mig och stirrade på tv:n i några timmar innan jag samlat nog med krafter för att åka tillbaka och spela cashgame.
Jag satte mig ner vid ett omahabord och fick genast stifta bekantskap med en viss Olsson från Stockholm. En trevlig kille som blev ännu trevligare med 18 glas vin innanför västen. Han pottade osett mest hela tiden och det är ju alltid kul om man är actiontorsk precis som jag. Det började dock illa. Efter en timmes spel låg jag back 8 000 och funderade som bäst vilken bro jag skulle hoppa från.
Men sen kom vändningen. Från 8k back till 28k plus på ett par timmar. Livet var bra och det enda bekymret jag hade var att Sasse satt med en ännu större stack.
Han är precis lika spelslut som mig och jag visste att det fanns risk att alla pengar skulle ryka om vi hamnade i en pott tillsammans.
Det gjorde vi.
Jag floppade mellanset och han floppade nötfärgdrag och hålstege. Han bettade ut 1 500 på flop, jag slog om till 4 500 och han synade. Kraftig ajajaj-varning med andra ord.
Turn kom ganska blank och jag sköt ut sju lax i potten. Sassa ojade sig en stund och la sig sedan. Tur det. För på rivern (Olsson var all in som vanligt så vi fick se den) hade han satt sin holk och plockat mig på alla pengar.
Innan kvällen var över var jag dock tvungen att skjuta tom i gatorna tre mot ett floppat set i ess. Det gick några laxar där men overall får man vara nöjd med tisdagen.

Dagen efter var det dags för vad jag trodde skulle bli veckans höjdpunkt. Omahaturnering med 1 000 kronor i inköp och fria rebuys under en och en halv timme. Hittade essen i den första handen och dubblade mot Persson från Härnösand. Efter det var det bara att ånga på. Var inne i många potter och rotade och som tur var kom jag ofta ut med den bästa handen eller så fick jag folk att lägga sig.
När rebuyperioden var över satt jag således med en ganska fin stack. Tog det ganska lugnt efter det och plockade bara hem nån pott då och då.
Sen kom Dilba till bordet.
Trevligt på ett sätt eftersom hon är väldigt social och vänlig.
Tråkigt eftersom hon är sjukt aggressiv. Den egenskapen i kombination med att hon nästan aldrig hade spelat omaha tidigare gjorde att det var väldigt jobbigt att spela mot henne. Man visste aldrig vart man stod i handen. Något jag normalt sett brukar vara väldigt bra på att kunna utläsa.
Jag lyckades dock hålla mig från Dilba så gott jag kunde och när vi kom till finalbordet låg jag väl topp tre tillsammans med Dilba och en snubbe från Timrå.
Med fem spelare kvar var vi ITM och jag var garanterad minst 21 lax. Dags att börja spela för segern med andra ord och en stund senare kom potten som skulle make me or brake me.
Jag satt i BB med dryga average i stacken efter att ha förlorat en megapott en stund tidigare när jag varit ute på bluff och fisken inte hade haft vett att vika sitt överpar i damer...
I alla fall. Snubben från Timrå satt i SB och spelade pott. Jag tog syn med A876 och färgdraget i klöver.
Floppen kommer A 10 4 regnbåge. Han checkar och jag trycker på pott-knappen. Syn. Turn kommer klöver 6 som ger mig två par, dubbla holkar och färgdraget. Han checkar. Jag stoppar in och han synar blixt.
Hans hand?
AK32 utan färgdrag. Två röda kungar var hans outs och jag frågar om han skämtar med mig. Det gjorde han inte. Han spelade Texas på ett omahabord och givetvis blev han belönad med en röd kung på river.
Tilt igen – och bilen hem.
Men i stället för att parkera gjorde jag en u-sväng och fann mig en stund senare sittandes på ett omahabord på casinot spelandes cashgame.
Växlade in fem lax och var all in direkt efter att ha skjutit tom i alla gator mot Alma. Otroligt nog la han sig på river med resultatet att jag blev på bra humör.
Resten av kvällen blev mycket trevlig. Kommer speciellt ihåg två potter och båda gångerna var Persson från Härnösand inblandad. Han var nämligen på ett väldigt fint spelhumör då han dagen till ära hade fått ledigt från familjen för lite omahaslask.
Med lite mer än 7 000 i stacken tittar jag ner på AAQ10 en suit på knappen. Persson bettar sin vana trogen pott osett. Tre pers synar bakom och jag vispar givetvis pott. Tillbaka till Persson som slår pott igen – osett! Vi blir tre killar som synar och det är över 28 lax i potten.
Första kortet dealern lägger upp är ett ess och därefter hinner jag inte ens få ont i magen. Inga färgdrag på vare sig flop eller river och det enda stegdraget har jag.
Sammanlagt sitter jag vid bordet i en och en halv timme och kan till slut räkna hem fina 53 000 plus. På ett 20/20-bord. Sickt! som Hasse skulle ha sagt.
Kom i säng runt 04.30 helt utmattad.

Tragiskt nog var jag tvungen att kliva upp redan 09.00 dagen efter eftersom jag var i färd med att sälja lägenheten i Sundsvall. Städade och stuvade undan grejer fram till 14.00 och gav sedan brorsan 1 500 spänn för att han skulle göra resten.
Drog sedan bort på casinot för att spela texasturneringen med 1 000 kronor i inköp och fria rebuys första tre perioderna. Även kallad ”Slasken” bland casinots lokala fiskar.
100 pers kom till start och jag fick en fin inledning efter att jag och Stockholms-Olsson spelat all in osett de två första händerna.
Fortsatte därefter att bygga stack och vann en megapott med essen mot Laszlos nior strax efter att rebuyperioden var över. På blindsen 100-200 höjde han till 600 i tidig position. Jag satt på knappen och slog om till 2 400. Syn. Flop 10 4 2 med två spader. Laszlo checkade. Jag bettade 4 000 och han stoppade in med sina nior.
En tacker!
Efter det rullade det på bra. Drog bland annat ut Strumpan styggt i en pott när vi var typ 15 pers kvar.
Jag höjde till 2 500 (blinds 400-800) med A9 off på knappen och han synade.
Flop Q J 9 med två klöver. Jag bettar 4 000 och han synar.
Turn J. Jag bettar 8 000 och han stoppar in drygt 24 000 tot. Jag funderar ett tag eftersom jag och Strumpan har en historia. Han hatar att jag jämt är ute och vevar och brukar vilja sätta ner foten. Räknar markerna och inser att jag har dubbla average kvar om jag synar och torskar. Fuck it, tänker jag och stoppar in. Strumpan vecklar fram 10 8 för floppad stege. Ajajaj, tänker jag och skriker att det finns outs! Mycket rättvist kommer det således en knekt på river och jag vinner jättepotten. Hihihi.
Därefter är det bara en defilering till finalbordet.
Väl där hamnar jag mycket dåligt till. Efter mig sitter i tur och ordning Tomas Alenius, Henke (som har näst störst stack), Sasse och Tiger19.
Tilt!
Men jag tar det lugnt och spelar inte allt för många händer.
Med fem spelare kvar hittar jag AJ i big blind samtidigt som Henke går all in direkt efter att ha förlorat en ganska stor pott tidigare.
Han har gått in med alla typer av ess tidigare under finalbordet så jag tar synen. Han suckar och vecklar fram A7. Tack för kaffet! Näste man att åka blir Tiger19 och vi är 3 kvar. Jag, Sasse och Mats Jönsson. Mats drar sedan ut Sasse i en stor pott med A4 mot A10 när han hittar stegen på rivern.
Vi tar en liten paus och kommer överens om att tvåan får 130 lax och ettan resten som är drygt 155 000. Han har lite mer marker än mig och inledningsvis är jag nere i en rejäl brygga efter att grävt den ena 7-4:an efter den andra.
Men till slut börjar jag hitta lite höga kort och stoppar in efter några av hans raise. Får in degen bra varje gång utom den sista. Men då är han redan nere på så få marker att det inte spelar någon roll. Speciellt inte då jag råkar köpa ut!
Därmed är jag först till två drakar i Nordic Lights historia.
En merit jag är ganska stolt över även om min första drake som jag vann för två år sedan i omahan ligger sänkt i hamnen utanför casinot. Den hamnade där efter ett osant halvår med bara bad beats och dumma beslut.
Vi får se hur det blir med den här...

Fredagen gick sedan i festens tecken. Det kombinerat med 50/50 omaha blev inte så bra. Det blev väl inte jättedyrt. Men man kan väl säga att de fyra flaskorna Amarone för 1 100 styck och mina tolv Kaffe Dagge på Oscar kändes som piss i Missisippi dagen efter. Sjukt nog kändes de till och med välinvesterade...

Men ni behöver inte oroa er. Efter den här veckan hade jag råd att lägga en liten 25-ribba.

Man vänjer sig

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Mer än att jag är stum av beundran.
Kjell Höglund, gott folk. Kjell "Fucking" Höglund.
Jag har lyssnat en hel del på honom till och från och alltid tyckt att den här låten varit briljant. Nu har jag hittat videon också.
Textraden "...så blir det fredag i alla fall. Man super lite håglöst..." är så genial. Jag har alltid tyckt att Gurkan varit kungen av bitterhet. Men om vi ska vara ärliga så får han inte ens knyta Kjelles skosnören.


Heja Telia!

150 kronor per utskriven faktura. 1050 riksdaler totalt.
Man tackar!
Men vad ska man göra? Jag måste få mina fakturor specificerade för att få igen deg av min arbetsgivare. Har aldrig orkat bry mig tidigare, men den senaste tiden har det blivit lite väl många samtal till Ryssland och Nordamerika för att jag ska orka betala dem själv.
En tumregel jag lever efter är att man bör kolla upp vad som gått snett när månadsfakturorna från Telia överstiger tre laxar.
Vuxet av mig (imo).

En dödlig kombo

De senaste dagarna har jag blivit varse om en livsfarlig kombination.
Nej, jag snackar inte om metaafetamin och djävulsdyrkan (det testade jag redan 1989. Ingen big deal),
Kombinationen som drabbat mig är mycket värre. Det är så allvarligt att jag nu testar att avdramatisera det hela med en gåta:

Vad får man om man klonar en tidsoptimist med en slösaktig jävel?

Precis. Yours truly!
Ett faktum som ställer till det eftersom det inte direkt är gratis att åka taxi. Måste kolla hur vi ska lösa det här med min gode vän och revisor Benny Blingbling. Vi kanske kan koka ihop någon bra idé som gör att vi kan dricka upp moms- och skattepengarna som ligger och morrar på mitt företagskonto. Skattepengarna i alla fall. De borde vi kunna kvitta mot alla taxikvitton? Har hört att momsen är en motherfucker att komma undan.

Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Jag är numera expert när det kommer till olika taxibolag och taxichaufförstyper.

Här är mina favoriter:
1) Chaufförer som har en stor yrkesstolthet. De försöker inte blåsa en och de hittar alltid den bästa vägen.
2) Gubbar som håller käften och hittar dit jag ska.
3) Gubbar som småsurrar lite - men fortfarande hittar dit jag ska.

Tyvärr finns det fler varianter av asen till taxichaffisar:
1) Alla jävlar som satt det i system att köra så sakta de bara kan. I går natt var det inte en kotte på vägen, men trots det envisades min chaffis att köra tio kilometer under hastighetsbegränsningen. Jag höll på att baxna! Hemfärden tog nu en kvart i stället för sju-åtta minuter. På det tjänade fåntratten drygt 30 kronor mer än de chaffisar som försöker ta en hem så fort som möjligt. Är det verkligen värt det? Din åsna.
2) Grisen som körde mig i förrgår. Jag har säkert åkt taxi från hemmet till Expressen runt 50 gånger i år. I förrgår lyckades idioten som körde mig hitta en helt ny väg som jag aldrig åkt tidigare. Det roliga är att jag ropade från baksätet när han låg i fel fil och var på väg mot Gullmarsplan. "Byt fil! Vi ska åka via Hornstull", skrek jag. Men inte då. Han låtsades inte höra. Vilket fick mig att koka en aning. När jag förklarade för honom att jag åkt taxi till jobbet en miljon gånger och att han var den förste som tog den här vägen så skämdes han så mycket att han stängde av taxametern så fort vi kom in på Kungsholmen.
3) De som luktar på tok för mycket svett.
4) De som inte hittar.
5) IDIOTERNA som slår på taxametern innan man hunnit sätta sig i bilen. Sjukt! Och då snackar jag inte om de tillfällen då jag beställt taxin i förväg och är tio minuter sen till den. Då har de all rätt att slå på taxametern. Men de ska ge fan i att göra det de gånger jag fått stå och väntat på dem.

Nu blev det lite mycket neg kanske.
Men politisk korrekt som jag är listar jag även de varianter av mig som är de sämsta taxikunderna:
1) Mitt alter ego Sprit-Sven när han druckit tre helrör på förfesten.
2) Senast jag blev rullad i tjära och fjädrar (Klondyke 1912).
3) Efter 19 Kaffe Dagge på Oscar.

Besök

Landell och Henke Sjöberg är och hälsar på i Stockholm. I går blev de intervjuade i tv. Lyckades hitta skiten på youtube.
Enjoy!

Ps. Det är Henke som är den långhåriga. Ds.


EPT nästa!

Jag kan ju inte låta Gurkan vinna alla fina prispaket utan en strid!

Online Poker

I have registered to play in the PokerStars World Blogger Championship of Online Poker!

The WBCOOP is an online Poker tournament open to all Bloggers.

Registration code: 719691


Det sunda livet har sina baksidor

Jag hade ett konstigt tryck över bröstet när jag gick och la mig i går kväll.

Men bli nu inte orolig lilla mamma. Det är bara lungorna som jävlas. De har tillfrisknat en aning på slutet eftersom det blivit lite puffande den senaste tiden. Det är nämligen svårt att få in tillräckligt med kvalitetsrökning när man är nykter.

Sist jag rökte blev jag till och med tvingad. Av Gurkan. Som hade ställt till med en glöggfylla framför datorn på hemmaplan. Således blev han röksugen. Men han vägrade röka ensam eftersom han tyckte det var smutsigt. Det slutade med att jag fick leta reda på en cigg-paket i en gammal kavaj och ringa upp honom med ett videosamtal så att han såg att jag också rökte.

Men sedan dess har det som sagt varit dåligt på puffningsfronten.

Så nu är lungorna så där lagom stöddiga och ställer till med besvär i form av en olustig känsla i bröstkorgen. Min första tanke var att visa dem vem som bestämmer. Så jag sprang bort till Seven Eleven och införskaffade ett paket röda Prince. Här skulle det rökas så det stod härliga till. Efter sju raka taggar gav lungorna upp, viftade med den vita flaggan och la sig på rygg.


Nej, jag skämtar bara. Rökte endast fem cigaretter. Om jag hade rökt sju hade jag varit död vid det här laget fattar ni väl?


Nej, jag skämtar bara. Igen. Rökte inte en enda. Seven Eleven ligger inte ens i närheten. Vi hade en butik som hette Ica Nånting här bredvid. Men den gick i konkurs. Så ska jag ha ciggisar får jag ta raska foten hela vägen till Gullmarsplan och det finns ingen större risk att jag skulle inleda ett sånt projekt.


Däremot så kom jag att tänka på en rolig historia.

Det är nämligen så här att min kusin har en gammal kompis som vi kan kalla för Pål. De träffas inte så ofta men då och då dyker Pål upp på ett oannonserat besök. Sist han var där satt han i en timme och beklagade sig över sin magsår. Problemen låg tydligen i att han drack på tok för mycket kaffe.

En stund senare kom min kusins tjej - som inte hade hört klagosången - in i vardagsrummet och frågade om de ville ha lite kaffe.

- Ja, jag kan ta lite. Men det är nog inte så bra om Pål dricker, sa min kusin.

Pål:

- Äh, gör lite kaffe till mig också. Jag måste visa magen vem som bestämmer!


På äldre dar har Pål gått och blivit Sverigedemokraternas starke man i metropolen Timrå. Go figure.


Heders.G

I dag kom det till min kännedom att en av mina vänner skapat ett pokerkonto på Svenska Spel med namnet "Heders.G".
Varför det blev Heders.G och inte HedersGurra har jag ingen aning om. Kanske kunde han inte stava till HedersGurra eller så var han helt enkelt för lat för att göra det. Eller så är det helt enkelt Svenska Spel som reseverat namnet lagom till min debut som Månadens Pokerprofil på siten.
Det senare alternativet ställer jag mig dock frågande till. Hur skulle det se ut egentligen? Med en gästprofil som förlöjligar folks intelligens i chatten och ständigt är all in? Snacka om badwill för den svenska staten.
Skitsamma.
Jag svävade iväg lite där. Det var ju min fakenickande polare jag skulle berätta om.
Vi kan kalla honom Bengt Hansson. En man i sina bästa år som aldrig upplevt en motgång i sitt liv. Han föddes med en silversked i munnen och sedan dess har det bara gått spikrakt uppåt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på hans tur. Men jag kan försöka:
* Han har bland annat vunnit 140 000 kronor på Keno.
* Över en miljon på trav.
* Fyra raka rövare på bilbingon i Kovland.
* Dessutom är han den ende man i Sundsvalls historia som vunnit två raka coinflips mot Stephen Häggbom.
Och nu har han alltså lyckats med konststycket att skapa det mest medriggade kontot i Svenska Spels historia. Jag fattar inte riktigt hur han ska kunna torska med det. Jag har ju byggt upp en viss image under åren som Pokersveriges största tomte.
Jag är killen som gillar att skjuta tom i gatorna tre. Killen som folk synar ner med Q-hög. Killen som slår om bara för att han gillar att få folk på kokning.
Det har kostat en del.
Så här på äldre dar hade jag tänkt luta mig tillbaka och börja spela tight. Skörda frukterna helt enkelt.
Jag antar att gamle Bengt inte vill bli stående kvar på perrongen när mitt framgångståg börjar rulla. Så därför har han alltså skapat ett konto med mitt smeknamn. Fult gjort. Men fiffigt också. Det måste jag ge honom.
Förhoppningsvis ger det resultat snart så han kan kliva upp i nivå.
Det är inte bra om folk tror att jag spelar 0,5-1 PLO på Svenska Spel.
Blir så jobbigt med alla tiggarbrev.

Yppdejt

Tja! Testade just en mazarin efter ett nioårigt uppehåll. Smakade mumma i lill-truten. Det är dags för mazarinen att få återupprättelse.

Innelistan:
Mazariner (ny)
Stuvade makaroner och korv
Ishockey
ABBA

Utelistan:
Alkohol
Finanskrisen
Pannkakor
Gyllene Tider
Per Gessle

Gurkan i hårdträning

Snart dags för årets omröstning gällande vem som blir Mr Gay Sweden 2009. Gurkan lämnar ingenting åt slumpen. Det är hård träning som gäller!


På allmän begäran



Legenden Tony Decker spelar black jack.

Vad gör man när tjat inte biter?

Jag har ett djävulskt dilemma i detta nu. Sitter med Lill-Macke nere på pokerklubben och försöker övertyga honom att det är läge att dricka en öl eller två. Kanske 14. Men det får vi ta senare i så fall. Just nu är det primära att knuffa honom över kanten så det kan bli fritt fall senare i kväll.

Problemet är bara att Macke vägrar. Trots att han drack en starköl till middagen på Blå-Kina.

Men skam den som ger sig.

Jag har fram till nu försökt tjata i honom en öl och det har bevisligen inte fungerat. Inte ens då jag öppnade en egen öl och svepte den dansandes med partymusik i bakgrunden.

Sitter i skrivande stund och funderar på nästa drag. Funderade ett tag på att köra tvärtom-metoden och förbjuda Macke att dricka. Men det sprack när jag kom på att han inte var 14 år längre.

Några tips?


RSS 2.0