Det sunda livet har sina baksidor
Jag hade ett konstigt tryck över bröstet när jag gick och la mig i går kväll.
Men bli nu inte orolig lilla mamma. Det är bara lungorna som jävlas. De har tillfrisknat en aning på slutet eftersom det blivit lite puffande den senaste tiden. Det är nämligen svårt att få in tillräckligt med kvalitetsrökning när man är nykter.
Sist jag rökte blev jag till och med tvingad. Av Gurkan. Som hade ställt till med en glöggfylla framför datorn på hemmaplan. Således blev han röksugen. Men han vägrade röka ensam eftersom han tyckte det var smutsigt. Det slutade med att jag fick leta reda på en cigg-paket i en gammal kavaj och ringa upp honom med ett videosamtal så att han såg att jag också rökte.
Men sedan dess har det som sagt varit dåligt på puffningsfronten.
Så nu är lungorna så där lagom stöddiga och ställer till med besvär i form av en olustig känsla i bröstkorgen. Min första tanke var att visa dem vem som bestämmer. Så jag sprang bort till Seven Eleven och införskaffade ett paket röda Prince. Här skulle det rökas så det stod härliga till. Efter sju raka taggar gav lungorna upp, viftade med den vita flaggan och la sig på rygg.
Nej, jag skämtar bara. Rökte endast fem cigaretter. Om jag hade rökt sju hade jag varit död vid det här laget fattar ni väl?
Nej, jag skämtar bara. Igen. Rökte inte en enda. Seven Eleven ligger inte ens i närheten. Vi hade en butik som hette Ica Nånting här bredvid. Men den gick i konkurs. Så ska jag ha ciggisar får jag ta raska foten hela vägen till Gullmarsplan och det finns ingen större risk att jag skulle inleda ett sånt projekt.
Däremot så kom jag att tänka på en rolig historia.
Det är nämligen så här att min kusin har en gammal kompis som vi kan kalla för Pål. De träffas inte så ofta men då och då dyker Pål upp på ett oannonserat besök. Sist han var där satt han i en timme och beklagade sig över sin magsår. Problemen låg tydligen i att han drack på tok för mycket kaffe.
En stund senare kom min kusins tjej - som inte hade hört klagosången - in i vardagsrummet och frågade om de ville ha lite kaffe.
- Ja, jag kan ta lite. Men det är nog inte så bra om Pål dricker, sa min kusin.
Pål:
- Äh, gör lite kaffe till mig också. Jag måste visa magen vem som bestämmer!
På äldre dar har Pål gått och blivit Sverigedemokraternas starke man i metropolen Timrå. Go figure.
Jag har heller inte puffat sen den där video-ciggen. Den kvällen skickade du ett foto på dig själv iförd en basker. Innerligt hoppas jag att du inte heller använt baskern sen den kvällen.
jag har inte rökt på tio år, men fattade häromdagen beslutet att börja igen när jag "blir gammal". Vad nu det är...
Fan, de e trevligt att röka.
Vad jag minns var det någon som puffade på i Gävle för någon helg sen. Men det kanske inte var du?
Förtal!
Haha, visa magen vem som bestämmer! Redan en klassiker..