En liten man med ett stort hjärta och en ännu större käft
Vi har kallat Lill-Macke för Lill-Macke så länge jag kan minnas.
Mina första riktiga minnen av karln är ifrån årskurs ett på Bergeforsens skola. Kommer framförallt ihåg då han och Magnus Öhlén spöade mig för att jag frågat chans på en tjej å Marcus vägnar. Själv så tyckte jag att jag gjorde killen en tjänst då han trots allt var dödskär i Malin Berggren.
Lagom till tvåan flyttade jag från Bergeforsen till Sörberge och bytte således skola. Men vi höll kontakten genom fotbollen och innebandyn. Någon ishockey blev det aldrig för Lill-Macke. Främst på grund av två anledningar; 1) Försäkringsbolaget vägrade att försäkra hans ryggrad, 2) Alla skydd i hans storlek hade blivit uppköpta av förskolan i Tallnäs.
Med åren växte kroppen. Problemet var bara att hans käft växte i en snabbare takt. Ett dilemma som försatte den gode Marcus i många knepiga situationer. Som tur var hade vi en kompis som var stark.
På senare år har emellertid käften krympt en aning.
Därför smärtar det mig att se hur han behandlas av sina grannar. Redan första gången jag besökte honom på Fredsgatan reagerade jag på avsaknaden av respekt. På vägen upp till Mackes ungkarlslya bodde en man/kvinna vid namn T Långberg. Jag blev förbannad. "Vad är det för stil egentligen? Varför vill ni att min vän ska bli påmind om att han inte är lång varje gång han går förbi?", var tankar som rusade genom min hjärna.
Till slut packade Långberg och drog.
Då kom nästa dråpslag.
B Long flyttade in i lägenheten bredvid.
Är det bara jag som anar en sammansvärjelse?
