En dödlig kombo
Nej, jag snackar inte om metaafetamin och djävulsdyrkan (det testade jag redan 1989. Ingen big deal),
Kombinationen som drabbat mig är mycket värre. Det är så allvarligt att jag nu testar att avdramatisera det hela med en gåta:
Vad får man om man klonar en tidsoptimist med en slösaktig jävel?
Precis. Yours truly!
Ett faktum som ställer till det eftersom det inte direkt är gratis att åka taxi. Måste kolla hur vi ska lösa det här med min gode vän och revisor Benny Blingbling. Vi kanske kan koka ihop någon bra idé som gör att vi kan dricka upp moms- och skattepengarna som ligger och morrar på mitt företagskonto. Skattepengarna i alla fall. De borde vi kunna kvitta mot alla taxikvitton? Har hört att momsen är en motherfucker att komma undan.
Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Jag är numera expert när det kommer till olika taxibolag och taxichaufförstyper.
Här är mina favoriter:
1) Chaufförer som har en stor yrkesstolthet. De försöker inte blåsa en och de hittar alltid den bästa vägen.
2) Gubbar som håller käften och hittar dit jag ska.
3) Gubbar som småsurrar lite - men fortfarande hittar dit jag ska.
Tyvärr finns det fler varianter av asen till taxichaffisar:
1) Alla jävlar som satt det i system att köra så sakta de bara kan. I går natt var det inte en kotte på vägen, men trots det envisades min chaffis att köra tio kilometer under hastighetsbegränsningen. Jag höll på att baxna! Hemfärden tog nu en kvart i stället för sju-åtta minuter. På det tjänade fåntratten drygt 30 kronor mer än de chaffisar som försöker ta en hem så fort som möjligt. Är det verkligen värt det? Din åsna.
2) Grisen som körde mig i förrgår. Jag har säkert åkt taxi från hemmet till Expressen runt 50 gånger i år. I förrgår lyckades idioten som körde mig hitta en helt ny väg som jag aldrig åkt tidigare. Det roliga är att jag ropade från baksätet när han låg i fel fil och var på väg mot Gullmarsplan. "Byt fil! Vi ska åka via Hornstull", skrek jag. Men inte då. Han låtsades inte höra. Vilket fick mig att koka en aning. När jag förklarade för honom att jag åkt taxi till jobbet en miljon gånger och att han var den förste som tog den här vägen så skämdes han så mycket att han stängde av taxametern så fort vi kom in på Kungsholmen.
3) De som luktar på tok för mycket svett.
4) De som inte hittar.
5) IDIOTERNA som slår på taxametern innan man hunnit sätta sig i bilen. Sjukt! Och då snackar jag inte om de tillfällen då jag beställt taxin i förväg och är tio minuter sen till den. Då har de all rätt att slå på taxametern. Men de ska ge fan i att göra det de gånger jag fått stå och väntat på dem.
Nu blev det lite mycket neg kanske.
Men politisk korrekt som jag är listar jag även de varianter av mig som är de sämsta taxikunderna:
1) Mitt alter ego Sprit-Sven när han druckit tre helrör på förfesten.
2) Senast jag blev rullad i tjära och fjädrar (Klondyke 1912).
3) Efter 19 Kaffe Dagge på Oscar.
Besök
Enjoy!
Ps. Det är Henke som är den långhåriga. Ds.
EPT nästa!
I have registered to play in the PokerStars World Blogger Championship of Online Poker!
The WBCOOP is an online Poker tournament open to all Bloggers.
Registration code: 719691
Det sunda livet har sina baksidor
Jag hade ett konstigt tryck över bröstet när jag gick och la mig i går kväll.
Men bli nu inte orolig lilla mamma. Det är bara lungorna som jävlas. De har tillfrisknat en aning på slutet eftersom det blivit lite puffande den senaste tiden. Det är nämligen svårt att få in tillräckligt med kvalitetsrökning när man är nykter.
Sist jag rökte blev jag till och med tvingad. Av Gurkan. Som hade ställt till med en glöggfylla framför datorn på hemmaplan. Således blev han röksugen. Men han vägrade röka ensam eftersom han tyckte det var smutsigt. Det slutade med att jag fick leta reda på en cigg-paket i en gammal kavaj och ringa upp honom med ett videosamtal så att han såg att jag också rökte.
Men sedan dess har det som sagt varit dåligt på puffningsfronten.
Så nu är lungorna så där lagom stöddiga och ställer till med besvär i form av en olustig känsla i bröstkorgen. Min första tanke var att visa dem vem som bestämmer. Så jag sprang bort till Seven Eleven och införskaffade ett paket röda Prince. Här skulle det rökas så det stod härliga till. Efter sju raka taggar gav lungorna upp, viftade med den vita flaggan och la sig på rygg.
Nej, jag skämtar bara. Rökte endast fem cigaretter. Om jag hade rökt sju hade jag varit död vid det här laget fattar ni väl?
Nej, jag skämtar bara. Igen. Rökte inte en enda. Seven Eleven ligger inte ens i närheten. Vi hade en butik som hette Ica Nånting här bredvid. Men den gick i konkurs. Så ska jag ha ciggisar får jag ta raska foten hela vägen till Gullmarsplan och det finns ingen större risk att jag skulle inleda ett sånt projekt.
Däremot så kom jag att tänka på en rolig historia.
Det är nämligen så här att min kusin har en gammal kompis som vi kan kalla för Pål. De träffas inte så ofta men då och då dyker Pål upp på ett oannonserat besök. Sist han var där satt han i en timme och beklagade sig över sin magsår. Problemen låg tydligen i att han drack på tok för mycket kaffe.
En stund senare kom min kusins tjej - som inte hade hört klagosången - in i vardagsrummet och frågade om de ville ha lite kaffe.
- Ja, jag kan ta lite. Men det är nog inte så bra om Pål dricker, sa min kusin.
Pål:
- Äh, gör lite kaffe till mig också. Jag måste visa magen vem som bestämmer!
På äldre dar har Pål gått och blivit Sverigedemokraternas starke man i metropolen Timrå. Go figure.
Heders.G
Varför det blev Heders.G och inte HedersGurra har jag ingen aning om. Kanske kunde han inte stava till HedersGurra eller så var han helt enkelt för lat för att göra det. Eller så är det helt enkelt Svenska Spel som reseverat namnet lagom till min debut som Månadens Pokerprofil på siten.
Det senare alternativet ställer jag mig dock frågande till. Hur skulle det se ut egentligen? Med en gästprofil som förlöjligar folks intelligens i chatten och ständigt är all in? Snacka om badwill för den svenska staten.
Skitsamma.
Jag svävade iväg lite där. Det var ju min fakenickande polare jag skulle berätta om.
Vi kan kalla honom Bengt Hansson. En man i sina bästa år som aldrig upplevt en motgång i sitt liv. Han föddes med en silversked i munnen och sedan dess har det bara gått spikrakt uppåt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på hans tur. Men jag kan försöka:
* Han har bland annat vunnit 140 000 kronor på Keno.
* Över en miljon på trav.
* Fyra raka rövare på bilbingon i Kovland.
* Dessutom är han den ende man i Sundsvalls historia som vunnit två raka coinflips mot Stephen Häggbom.
Och nu har han alltså lyckats med konststycket att skapa det mest medriggade kontot i Svenska Spels historia. Jag fattar inte riktigt hur han ska kunna torska med det. Jag har ju byggt upp en viss image under åren som Pokersveriges största tomte.
Jag är killen som gillar att skjuta tom i gatorna tre. Killen som folk synar ner med Q-hög. Killen som slår om bara för att han gillar att få folk på kokning.
Det har kostat en del.
Så här på äldre dar hade jag tänkt luta mig tillbaka och börja spela tight. Skörda frukterna helt enkelt.
Jag antar att gamle Bengt inte vill bli stående kvar på perrongen när mitt framgångståg börjar rulla. Så därför har han alltså skapat ett konto med mitt smeknamn. Fult gjort. Men fiffigt också. Det måste jag ge honom.
Förhoppningsvis ger det resultat snart så han kan kliva upp i nivå.
Det är inte bra om folk tror att jag spelar 0,5-1 PLO på Svenska Spel.
Blir så jobbigt med alla tiggarbrev.
