vitblogg

... går till min vän Henke Sjöberg. Tack för att du ringde och väckte mig två gånger i natt. Först 03.30 och sedan 04.12. Vill bara att du ska veta att jag skyllde allt på Dagbladets mest ohängde reporter när min tandläkare undrade varför jag somnade två gånger under hans behandling.

För övrigt så pågår de livliga diskussioner angående Stefan Ålanders mål mot Hammarby i går. Stefan vann bollen i mittcirkeln och slog sedan en snygg lobb över landslagsmålvakten Rami Shaaban. Ja, så anser i alla fall jag och Henke att det gick till.
Lankan är av en helt annan uppfattning.
Han tycker att Stefan gjorde en miss och träffade bollen med yttersidan så den gick rakt i stället för till vänster. Så här gick vår sms-konversation till:

Lankan: "Såg du yttersidan?"

Jag: "Nej."

Lankan: "Men du är ju full! Han ska chippa bollen till vänster, vinklar foten. Och precis som han gör allt detta så har bollen, bollmongo som han är, rullat iväg en eller två cm extra så Stefan träffar ovännen (bollen) längst upp på stortån, lite, lite till höger. Bollen går straight ahead i stället för till vänster. Sen vart yttersidan börjar på träbenet hans kan man ju diskutera."

Jag: "Du mår ju inte bra."

Lankan: "Jag hoppas du inser allvaret i det här nu och analyserar detta. Annars kan du fan stanna hemma. För hallå! Det är Allsvenskan, GIF (Ganska Inaktuell Fotboll) och Stefan Ålander vi pratar om...

Jag: "Du är ju kanon. Du måste ha skelat med ögonen i går."

Lankan: "Plana precis ut om jag ska vara ärlig. Nu ska man bara se till så man inte hamnar i nån sorts gråzon, den enda zon som för övrigt inte finns på en hockeyrink. Men det var inte där vi var, utan det var fotboll vi pratade om, och bög-GIF. Släpp sargjäveln nu och kom in i matchen och inse att det var världens snespark!"

Ja, ni ser ju. Han är fast övertygad om sin sak.
Förhoppningsvis har han släppt det till helgen när jag dyker upp i Åre.

Fy fan. Vilken helg.
Efter sex veckors nykterhet bestämde jag mig för att det fick vara nog i torsdags. Nu, en tredagars-fylla senare, mår jag sådär. Faktum är att det tog mig tre minuter att formulera föregående mening. Det kanske skvallrar lite om vilket tillstånd jag befinner mig i.

I dag har jag mest suttit och stirrat in i datorskärmen och funderat vad som egentligen hände i helgen.
I torsdags gick jag på casinot med Henke, Lankan och Kjelle. Där mötte vi upp Björn, Riku och Mika. Det blev en hel del grogg och sedan avslutade vi med SM i ginburk på Svenssons. Kom väl hem vid 05-tiden på morgonen och var därmed diskvalificerad från att jobba på fredagen.
Fredagen spenderade jag i stället med att dricka några PRIPPS (!) med brorsan. På kvällen kom Björnberg och Österholm förbi och spelade lite dragspel (det är sant) innan vi gick ner på krogen. Trodde tills i går att jag skötte mig exemplariskt där. Men tydligen så blev jag lite sne efter två flaskor rosé på Oscar. Aj aj.
Lördagen var bisarr. Vaknade till på morgonen och såg att Björnberg låg på golvet nedanför sängen. Mumlade för mig själv att han var en jävla dåre och somnade om igen. En stund senare ringde brorsan och skrek att jag måste leta reda på hans nycklar. Något som tiltade mig oerhört. Men vad ska man göra. Så jag reste mig upp för att leta. Emil var borta. Han låg visst i soffan nu. Eller, jag tyckte i alla fall att det såg ut som honom när jag var uppe och rotade efter nycklarna. Jag hittade i alla fall dem till slut och gick och la mig igen. Då dök Lill-Macke upp och frågade vem fan det var som sov i soffan.
- Emil, svarade jag.
- Näe, sa Macke.
- Men jo, sa jag.
Sedan orkade inte Macke tjafsa något mer och satte sig i stället för att leka med min dator.
En stund senare dök ett okänt ansikte upp i mitt rum.
- Och vem fan är du då, sa Macke lite spontant.
- Jag är ingen, svarade ingen.
Sedan gick han. En stund senare visade det sig att det var en gammal hockeypolare till Henke. Han hade visst följt med brorsan till mig på efterfest. Själv sov jag som en stock. Bra gjort av mig.
Ja, i alla fall så fick jag ännu en briljant idé där på morgonkvisten. Efter att Macke berättat att några av våra polare var i Vemdalen så tog jag beslutet att vi skulle åka. Sagt och gjort. En stund senare satt vi i en hyrbil med ett flak öl och nio sköna skivor. Väl i Vemdalen hade vi det mycket trevligt. Men jag var ju så klart tvungen att avsluta kvällen med en skandal.
För att göra en lång historia kort så kraschade jag och Heders med skotern. Eller kraschade och kraschade. Vi var tre meter från toppen av en svart pist när skotern började luta. Jag slängde mig av och började sms:a samtidigt som Heders försökte rädda skotern. Det gick sådär. Han räddade sitt liv i alla fall när han slängde sig åt sidan när skotern kom studsandes emot honom. En stund senare hittade vi den längst ner i backen. Den såg inte så bra ut. Jag föreslog att vi skulle lämna skiten, men det tyckte inte Heders som på ett mirakulöst sätt lyckades få liv i grejerna.
Skönt. Det hade blivit jobbigt att gå hem.

Annars då?
Jo, jag har blivit utsedd till Veckans personlighet i en annan blogg. Fick ett mail från blogginnehavaren och nu är jag stolt som en tupp. Trodde aldrig att jag skulle bli utsedd till Veckans personlighet av någon. Kanske av mamma. Men det räknas ju inte riktigt eftersom hon är partisk.
Bloggen: http://www.hyschanbyschan.blogg.se/

Hej.
Först tänkte jag skriva ett långt inlägg. Men ni vet hur det är med mig. Det skiter sig mest hela tiden. Jag tror jag har fått skrivkramp light. Konstigt att det sker nu när jag varit nykter i en månad...
Är det bara jag som ser ett samband?

Hursomhelst.
De flesta av er har antagligen följt Gremlins jakt på en kamera. Hennes krav har varit att den ska vara billig och bra. Men helst så vill hon att den ska vara jättegratis och jättegratis. Men dessvärre så verkar det inte som att Canons sverigeavdelning läser hennes blogg.
Men det gör jag.
Och nu har jag funnit en optimal lösning på hennes problem:


Framsida.


Baksida.


Actionbild.

Vad kameran heter har jag ingen aning om. Men den går att köpa på Lekplaneten för endast 300 riksdaler.

Skynda! Fynda!

Jag tänkte skriva ett långt inlägg om varför jag mycket hellre skulle vilja vara en ninja än en samuraj. Men halvvägs tappade jag lusten och raderade hela skiten.

Ni får hålla till godo med bevisföremål A så länge:

I hela mitt liv har jag skjutit upp saker till morgondagen. Det beror antagligen på att jag är lat eller dum i huvudet.
De senaste dagarna har det dock skett en förändring på den fronten.
Till exempel:
1) Efter att ha tänkt starta ett företag i drygt två månader tog jag i går tag i det. Min mini-revisor Macke kom på besök och jag bjöd på hemlagad mat. Karln lyckades till och med tigga åt sig en matlåda. Därefter var det tänkt att vi skulle fixa allt pappersarbete. Problemet var bara att vi inte hade några papper. Något jag helt och hållet skyller på min lågavlönade revisor. Han har fått bakläxa tills i kväll.
2) Jag ringde och bokade uppkörningstid. Med tanke på att jag klarade teoriprovet för tre månader sen så var det på tiden.
3) Jag skulle ringa och göra en intervju i går kväll var det tänkt. En liten sak jag enkelt hade kunnat skjuta upp till i dag. Men jag tog tag i problemet direkt och tjugo minuter senare var det inringt och utskrivet.

Små, små tecken på att det finns hopp även för mig!

Nog om detta.
Nu ska jag vara elak.
På vägen hem från jobbet i går gav jag Macke i uppdrag att handla lite grejer på Ica innan han kom hem till mig. Tjugo minuter senare ringde han och sa att han fastnat på bokrean och frågade om jag kunde handla istället.
Jag muttrade och la på.
När jag sedan kom in till stan kom jag på att jag måste bort på Bokia och kolla på spektaklet. Till slut fann jag honom:

En vilsen Macke letar efter Liberaces memoarer.

"Ja, här var det ju ett jävla kaos...", sa jag
"Nja, inte här kanske. Men kolla i det där hörnet då!", svarade Macke och pekade mot en skock med kärringar.
"Jaha, men vad gjorde du där då? Det där är ju hyllan med tantsnusk", replikerade jag.
Macke tittade bara på mig. Det var en talande tystnad.

Hursomhelst.
Är det inte jääääävligt löjligt att gå på en bokrea? Dit går väl bara riktigt snålt folk och killar som vill verka intellektuella? Sorry Macke! Själv så köper jag en ny bok när den jag läst tagit slut. Men då är jag inte direkt välkänd för mitt ekonomiska sinne. Faktum är att jag skulle behöva en god man. Och med tanke på att Macke är den ende som ansökt om det tjänsten ska jag hålla käften nu.

Bokrean är bra. Den fick mig att komma till en annan insikt häromdagen när jag såg en läsarenkät i Dagbladet.
"Ska du gå på bokrean?" var frågan och jag kom på mig själv med att sitta och se ner på alla som svarade att de minsann inte läste böcker.
Sedan insåg jag att det var jag som var en ytlig idiot.
Okej, om de inte läser böcker. De vågar i alla fall stå för att de hellre läser Fantomen-pockets och sexnoveller än Paolo Coelhos senaste. Själv så skulle jag förmodligen ljuga ihop någon riktigt bra historia för att inte verka dum.
Varför är jag alltid så rädd för vad alla andra ska tycka?
Det retar jämt min farsa mig för. Ibland så beter han sig som en tölp in public bara för att jag ska lära mig att det inte är så viktigt vad andra tycker om en.
Det som betyder något är vad du själv tycker.
Sedan spelar det ingen roll om du går igång på Kalle Anka-pockets eller litterära mästerverk.

Oj oj oj, vad mycket tjejigt dravel jag sket ur mig nu.
Det är nog bäst att jag stoppar in en snus och går bort och klappar till Figge riktigt hårt på axeln så inte Jofa tror att jag är bög.

Pressrummet i Örnsköldsvik tar knäcken på mig.
Obegränsad tillgång av varm korv, cocosbollar, kaffe och läsk kan aldrig vara goda nyheter för en rund kille som jag.
Samma sak varje gång också. Man äter något på vägen upp. Kommer till Swedbank Arena lite småskönt mätt och går in i pressrummet för att ta en kaffe. Det slutar med att man kommer ut med en cocosboll och en korv.
Under hela den första perioden sitter man sedan i ett koma-liknande tillstånd och försöker lista ut var pucken är.
Det håller inte.

Förlåt att jag bloggat så lite på slutet.
Jag har inte mått så bra på grund av olika anledningar. Men metamorfosen är påbörjad och jag är på gång igen.

En kombination av mycket arbete och liten lust att skriva har gjort att jag inte uppdaterat den här mothern på ett tag.
Men nu är nästa nummer av SN strax klart. Jag väntar bara på att Jofa ska få tummen ur och leverera några texter. Under tiden sitter jag och spelar det senaste. Text Twirl på Facebook.
Fick även en trevlig inbjudan av Erika. Hon skickade endast en gay-request. Jag som trodde jag var en riktig karlakarl i allas ögon. Men det kanske bara är Lill-Macke som ser på mig med de ögonen. Ska jag vara ärlig så måste du sluta med det Macke. Vårt kompisförhållande blir lidande av att du ständigt ser upp till mig. Jim ringde i går och var orolig. Han sa att du tatuerat in "WWGD" på dina handleder. "WWGD" är tydligen ditt nya mantra och står för "What would Gurra do?".
Nog för att jag är en listig rackare, men det krävs ett visst mått av stil, klass och finess för att ro det mesta i land.
Så sluta medan du fortfarande kan.

Övrigt:
A: Tack för bilden på Reine. Fy för bilden på karln med tuttar.
Jofa: Rappa på!
Jannice: Vilken rak lugg du har!
Jim: Jag hör av mig ... sen.
Häsche: Ditt namn stavas H-E-N-R-I-K. Inte H-E-N-D-R-I-K som jag såg att du hade skrivit i Dagbladet.

Hej då!