vitblogg

En kombination av mycket arbete och liten lust att skriva har gjort att jag inte uppdaterat den här mothern på ett tag.
Men nu är nästa nummer av SN strax klart. Jag väntar bara på att Jofa ska få tummen ur och leverera några texter. Under tiden sitter jag och spelar det senaste. Text Twirl på Facebook.
Fick även en trevlig inbjudan av Erika. Hon skickade endast en gay-request. Jag som trodde jag var en riktig karlakarl i allas ögon. Men det kanske bara är Lill-Macke som ser på mig med de ögonen. Ska jag vara ärlig så måste du sluta med det Macke. Vårt kompisförhållande blir lidande av att du ständigt ser upp till mig. Jim ringde i går och var orolig. Han sa att du tatuerat in "WWGD" på dina handleder. "WWGD" är tydligen ditt nya mantra och står för "What would Gurra do?".
Nog för att jag är en listig rackare, men det krävs ett visst mått av stil, klass och finess för att ro det mesta i land.
Så sluta medan du fortfarande kan.

Övrigt:
A: Tack för bilden på Reine. Fy för bilden på karln med tuttar.
Jofa: Rappa på!
Jannice: Vilken rak lugg du har!
Jim: Jag hör av mig ... sen.
Häsche: Ditt namn stavas H-E-N-R-I-K. Inte H-E-N-D-R-I-K som jag såg att du hade skrivit i Dagbladet.

Hej då!

Allt är kallt är ett uttryck som passar bra i dag.

Anledningarna är flera:

- Helgen spenderades i nykterhetens tecken. Ett nödvändigt ont.

- Det finns massor att göra på jobbet. Men inget att göra. Ni fattar förmodligen inte vad jag menar.

- Dessutom är det riktigt jävla kallt här ute. Folk sitter i sina ytterjackor. Men inte jag. För jag har ett extra lager späck som folk brukar reta mig för.

- Gårdagens pokerturnering på casinot inleddes med en stor uppvisning från min sida. Som överlägsen chipleader sjönk jag sedan genom fältet som ett sänke efter att ha skjutit tom i alla gator mot en snubbe som inte vet vad fold är och sedan torskat en jättepott med AK mot JJ all in preflop.

En positiv grej har dock skett.

Några av er kanske minns när jag i somras sänkte draken?
 
Raask och jag med varsitt jinxat pokerpris.

Draken fick jag när vann omahaturneringen under den stora pokerveckan på casinot i Sundsvall. Efter det spenderade jag ett halvår med att bli utköpt. Så Heders-Rille fick den briljanta idén att vi skulle sänka draken i havet under ceremoni-liknande former. Så blev det.
Tyvärr hjälpte det föga. Det enda jag fick ut av det var ett roligt minne. Alla coinflips torskar jag fortfarande.
Men nu tror jag vändningen är nära.
I går kom nämligen casinots pokermanager Diana fram till mig och började surra om den kommande pokerveckan. Efter en stund gled diskussionen in på att jag de facto var en idiot som kastat min drake i havet.
Sedan frågade hon om jag trodde att allt skulle bli bra igen om jag fick en ny drake.
Jag svarade att det inte alls var omöjligt.
Så det slutade med att hon gick in på sitt kontor och beställde en ny drake åt mig.
En ära.

Jag avslutar med att säga ciao. En hyllning till Jim som påstår att han är metrosexuell trots att han bor i Tynderö.

I kväll blir det basket för halva slanten. Klockan 19.04 är det uppkast i Sporthallen och i Dragons vita linne kommer vi att få se basketlegenden Scottie Pippen. En sådan grej får man ju bara inte missa.
Håller i detta nu på att fixa biljetter till Heders-Hans då han som vanligt är sent ute. Det är tur att man har några hållhakar på Dragons klubbdirektör. En jävligt skön snubbe måste jag säga. En gång köpte jag en nyhet av honom för 200 kronor på låtsas. Trodde jag. Dagen efter tvärnitade han bredvid mig på stan och ropade genom rutan att han skulle ha sin deg.
Det är skönt med idrottsledare som inte tar sig själva på så stort allvar.
En annan jag brukar skämta med är sportchefen i Timrå IK. En gång när han var i ett väldigt pressat läge ringde jag honom och sa:
"Nubben, nu har jag något ruskigt viktigt att fråga om."
"Jaha, vad är det då?"
"Vad är det för lunch ute i Timrå i dag?"
"Men du är ju för fan helt jävla dum i huvudet Gurra! Jag trodde att det var något viktigt!"
Jag orkade inte förklara för honom att det är rätt så viktigt med lunch i mina ögon.

När det gäller Scottie Pippen så verkar det vara en skön lirare det också. Jag har själv inte spelat någon poker med honom på casinot den här veckan. Men några polare till mig har gjort det och de vittnar alla om att det är en ruskigt ödmjuk människa med ett stort tålamod. Dessutom är han väluppfostrad och har humor.
Hur många världsstjärnor känner ni som passar in i den beskrivningen?
Han lät till och med en drängfull kille från Ö-vik sitta bakom honom och kolla på hans kort. Han låtsades till och med lyssna på de olika tips fyllot väste ut.
Något sådant gör bara en riktigt stor medmänniska.
Nu lär han väl plocka mig på tio luckor i kväll bara för att jag sitter här och hyllar honom.
Man får passa sig.

Ville bara säga det.

Såja! Svamptoast till förrätt, oxfilétournedos med rotfrukter till huvudrätt och glass med vitchokladssås till dessert.
Satt som en smäll på käften.
Nu ligger jag hemma och kollar på Dexter. Hur det kommer sig att jag upptäckte den här serien så sent kan jag inte förstå. Normalt sett så är ju jag killen alla ber om tips när de ska ladda hem en ny tv-serie. Jag får skylla på att det varit mycket jobb och poker den sista tiden. Jag har helt enkelt inte haft tid att stilla mitt seriebehov. Men det håller jag på att råda bot på nu.
Det blir emellertid ingen maratonsittning som det blev med den första säsongen av OC och de två första säsongerna av Entourage. Då klämde jag alla avsnitt i rad. Tog bara några få pauser på grund av att en fåntratt tyckte att det var en bra idé om jag arbetade också.

Efter några liter vatten känner jag att smärtan i min skalle har avtagit avsevärt. Så det blir jobb i kväll.
En krog ska recenseras. Vilken vet jag inte. Vi får helt enkelt se vad morsan är vill äta. Väljer jag finns det risk för Curres Gatukök.

Kan inte direkt påstå att jag slitit ont i dag. Det finns nämligen inte så mycket att göra just nu. Det kan bero på att jag är en obotlig tidsoptimist. Fast egentligen inte. Det jag har kunnat göra har jag gjort, och det, mina vänner, är ett fall framåt för yours truly. Vi snackar trots allt om en kille som spenderade tio minuter med att packa inför en månads vistelse i Thailand. Det måste vara någon form av rekord.

Sitter just nu och funderar över vad tusan jag ska hitta på i kväll. Har visserligen fyllt på datorn med en massa serier och filmer, men jag har ingen lust att ligga och glo på en datorskärm hela kvällen. Bio kanske? Vad säger du Lång-Macke?
Äh, om allt skiter sig blir det väl poker för hela slanten. Det har funkat förr.

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/

Jag kan inte nog understryka hur genial mannen bakom denna blogg är. Första gången jag snubblade över den så var jag helt övertygad om att den handlade om poker. Ni som hänger med i pokerlingot fattar varför. Ni som inte gör det är förmodligen lika glada ändå.
Hursomhelst. Läs den. Jag är rätt så säker på att ni kommer att gilla den (gör ni inte det är ni smått efterblivna, så egentligen har ni inget val). Författaren har ett skönt språk och är oerhört träffsäker i sina analyser. Jag sitter här och fnittrar för mig själv när jag tänker på olika saker han skrivit.
Nog om detta!

Istället tycker jag att vi hyllar den nya hockeyfrillan som finns på en bild i ett tidigare inlägg. Det är min kompis Jofa Johansson som tagit fram den tillsammans med den tjeckiske eleganten Jaromir Jagr och orkesterledaren Svenne Rubin.
Den leve! Hipp hipp!

Titt!

Man kan ju undra över vad jag gjort för att förtjäna dessa elaka blickar ...

Diskutera gärna.

Glöm det där jag skrev om Mackes käft i förra inlägget. Den är fortfarande för stor för hans eget bästa. Kolla dig över axeln när du går hem från jobbet!

Fast det är klart. Lite överseende får man ha. Killen är ju trots allt nykär och allt. Då kan det vara svårt att hålla tyst ibland. Speciellt om det blir en pinsam tystnad efter en för tidig utlösning.

So long.

Vi har kallat Lill-Macke för Lill-Macke så länge jag kan minnas.

Mina första riktiga minnen av karln är ifrån årskurs ett på Bergeforsens skola. Kommer framförallt ihåg då han och Magnus Öhlén spöade mig för att jag frågat chans på en tjej å Marcus vägnar. Själv så tyckte jag att jag gjorde killen en tjänst då han trots allt var dödskär i Malin Berggren.

Lagom till tvåan flyttade jag från Bergeforsen till Sörberge och bytte således skola. Men vi höll kontakten genom fotbollen och innebandyn. Någon ishockey blev det aldrig för Lill-Macke. Främst på grund av två anledningar; 1) Försäkringsbolaget vägrade att försäkra hans ryggrad, 2) Alla skydd i hans storlek hade blivit uppköpta av förskolan i Tallnäs.

Med åren växte kroppen. Problemet var bara att hans käft växte i en snabbare takt. Ett dilemma som försatte den gode Marcus i många knepiga situationer. Som tur var hade vi en kompis som var stark.

På senare år har emellertid käften krympt en aning.

Därför smärtar det mig att se hur han behandlas av sina grannar. Redan första gången jag besökte honom på Fredsgatan reagerade jag på avsaknaden av respekt. På vägen upp till Mackes ungkarlslya bodde en man/kvinna vid namn T Långberg. Jag blev förbannad. "Vad är det för stil egentligen? Varför vill ni att min vän ska bli påmind om att han inte är lång varje gång han går förbi?", var tankar som rusade genom min hjärna.

Till slut packade Långberg och drog.

Då kom nästa dråpslag.

B Long flyttade in i lägenheten bredvid.

Är det bara jag som anar en sammansvärjelse?

Jaha, då har man satt sig i den här sitsen igen. Vaken - trots att jag egentligen borde ligga och sussa för längesen. Men vad ska man ta sig till när man inte är trött? Det är mitt eget fel dock. I torsdags gick jag som bekant och la mig rätt sent. Fredagen spenderades på pokerklubben i stan. Kom hem vid 03.30 efter att ha avrundat kvällen med att spöa Gurre så det bara small om det på vetgirig.nu.

I lördags var jag först på hockey och gick sedan till Macke för att se JVM-finalen. Efter den hamnade vi så klart på krogen. Först Svenssons sen Oscar. Lyckades med konststycket att hålla mig nykter och det får man väl vara nöjd med. Särskilt med tanke på att tio minuter på Oscar utan en grogg innanför västen kan få vem som helst att förlora det. Folk som jag knappt känner och folk som jag definitiv inte vet vilka de är kommer fram och pratar som om vi känt varandra hela livet. Det är möjligt att de träffat mitt alter ego Sprit-Sven. Han har dock inte underättat mig om det och således finns det inte mycket att göra åt saken än att stå med ett fånigt leende och försöka klura ut vem i helvete det är man står och surrar med.

Kom hem strax före tre och spenderade en timme med att läsa Michael Connellys senaste bok.

Upp några timmar senare för att tvätta och se när Charlotte Kalla krossade världseliten i Tour de Ski.

När jag var färdig med det gick jag ner på stan och fikade med Lankan, Slöberg och Snygg-Sören.

Kvällen spenderade jag på klubben och jag är fortfarande kvar. Har spelat en hel del pokerturneringar. Tjänade en slant i en mindre turre, men i de stora var det kallt. I Sunday Million kom jag aldrig in i matchen och i $250 000-garantin på iPoker fick jag en ännu sämre start. Synd. Jag hade behövt de 200 000 dollarna som vinnaren av Sunday Million får. Nästa helg kanske. Eller inte.

Rent karmamässigt har jag i alla fall samlat ihop till det.

Jag var ju trots allt nykter i helgen.

Vitblogg har varit sjukt viktig i dag.

07.11 klev jag upp. Som beräknat med andra ord. Drygt 45 minuter senare gick jag och la mig igen efter att ha lagt upp några nyheter på nätet. Ni trodde väl inte att jag skulle vara så vuxen att jag stannade uppe? Nej, nej, här tar man all sömn man kan få.

En timme senare var det dags att kliva upp igen. Jag snoozade dock till kvart i tio och gick sedan ner på stan för att möta Alex och Jerker på Kulturmagasinet.

Två timmar senare var redaktionsmötet avklarat och Alex skjutsade hem mig i sin nya, fina bil. Som tack för att hon varit så snäll så fick hon punka på höger backdäck och tvingades gå hem från mig. Hehe.

Därefter var det dags för brainstorming på Blå-Kina. Jag och Brånis slog våra kloka ihop och spånade på marknadsföringsidéer åt ett stort pokerbolag. Det slutade i succé. Hoppas de öser tusenlappar över oss som tack.

Nu är det hockeydags. Sverige mot Ryssland i JVM.

Hörs.

Precis. Jag är på väg hem.
Efter ett par veckor här i Stockholm har jag fått nog. Med mig hem tar jag en hel del erfarenhet och två nya smeknamn. Lingon-Leif och Geisha. Kanske inte smeknamnen man drömmer om som ett litet barn. Men de får duga. I alla fall tills dess att alla i min bekantskapskrets inser att de ska kalla mig Sheriffen. Eller Heders.

Vad har jag då lärt mig under min tid här?
Jo, att det går alldeles utmärkt att bli julklapp trots att man jobbar på julafton. Strax efter 01 stod man och halsade öl på Kvarnen. Resten av kvällen ska vi inte tala om. Dels för att jag inte kommer ihåg, dels för att jag inte vill komma ihåg. Dyrt blev det i alla fall. Var det någon som sa sex laxar?

Mer då?
Att jag är ganska duktig på mitt yrke. Ska träffa två chefer innan jag åker hem i morgon och prata framtid.
Jag vet inte riktigt vad jag vill. Däremot vet jag att Stockholm är "en jävla muskel som suger pengar ur en". Det fick jag lära mig redan 1999, då en bitter polare myntade uttrycket här ovan, efter att ha spenderat hela sin månadslön på en strippklubb.
Fast å andra sidan spelar det nog ingen roll var jag bor. Är tämligen säker på att jag skulle kunna bränna en lax om dan även om jag bodde på Nordpolen och saknade tillgång till internet. Skulle förmodligen anordna isbjörns-fighter och torska på vadslagningen trots att jag själv håller i den och är den ende som bettar.

So long, losers!

Lyckades smita från jobbet lite tidigare i går för att fira in det nya året med mina föräldrar. Vid 23.45 var jag framme vid Hotell Reisen på Skeppsbron. En kort stund senare satt jag med ett glas skumpa i min tass.

Trevligt, trevligt.

Problemet var bara att ett glas skumpa inte var nog för att bli full. 

Inte för att jag nödvändigtvis måste bli full jämt. Men i går kändes det som att det behövdes. Mor och far var nämligen lite runda under fötterna. Inget fel med det. Men det är fan i mig inte ett dugg skoj att vara nykter bland onyktra människor.

Så, i går, strax före tolvslaget, lovade jag mig själv att aldrig någonsin vara nykter på nyårsafton igen. Om jag av någon anledning måste vara nykter så spenderar jag kommande nyårsaftnar på egen hand eller med andra nyktra personer.

Sådeså!

Insåg just att allt jag skrivit här ovanför diskvalificerar mig från ett jobb som bartender. Satan. Jag som alltid drömt om att stå i en bar och bara blanda colagroggar. Oavsett vad gästerna beställt så hade de fått en colagrogg. Om de sedan klagat hade jag bara sett oförstående ut. Om de fortsatt klaga hade jag kört "argast vinner" och skrikit: "Ok, mister! Jag vet att du är helt jävla dum i huvudet och så. Men hur i helvete kan du klaga när du får en colagrogg? Det är ju den coolaste jävla groggen alive!"

2008! Nu kör vi!